Såg denna lista hos Cruella och Översättarhelena och kan inte motstå den, trots att jag egentligen inte vet vad jag skall svara på flera frågor. Det var dock en fråga som frestade mig så mycket att jag trots allt gör ett försök.

Och nu till tävlingen. Det gäller att besvara de två följande frågorna:

1. Vilken fråga ville jag så gärna få en ursäkt att svara på?

2. Vilken fråga har jag själv lagt till listan?

Senaste impulsköp: svårt att svara på för en som mest handlar på Willys och internet. Det kan ha varit de där extra stora disktrasorna.

Bästa promenad: den som leder hemåt.

Favoritdryck: Vatten (jag gillar vin och coca-cola också, men vatten är vatten).

Bästa förfestmusiken: Earth, Wind & Fire.

Reser helst till: Kvalmiga storstäder. (Så skrev Cruella och Ö-Helena också, men de har öldrickning som ursäkt. Min ursäkt är att jag gillar storstäder och att de ofta är kvalmiga, särskilt på sommaren då jag oftast har tillfälle att åka dit.)

En bra gå bort-present: en chokladask eller vad man nu snabbt kan rafsa åt sig i butiken på hörnet.

Favoritlyxartikel: en butler.

Tidning jag gillar: Ingen dagstidning i alla fall.

Favvosajt: Google.

Favoritförort: Har ingen.

Fikar gärna på: inte på, utan vid mitt köksbord.

Favoritbutik: Adlibris och Discshop.

Bästa skönhetstips: Skönhetssömn.

Bästa lunchställe: Brukar oftast glömma äta lunch.

Favoritgrönsak: Vilka konstiga frågor! Tomat, kanske (de brukar i och för sig vara röda, men ändå…)

Favoritfärg: Blå

Favoritmärke: Simborgarmärket.

Favoritdjur: Flodhästar och sjöhästar.

Snyggaste kvinna:

Snyggaste man:

Bil: Nej.

Världens bästa nu levande regissör: Ingen aning. Jag gillar Woody Allen, men betvivlar att han vinner titeln.

Stjärna jag vill träffa: Polstjärnan.

Favoritpokemon:

Favvoskor: Jag gillar att gå barfota.

Bästa diet: Medelhavsdieten.

Modeförebild: Men hallå! Modeförebild? Tillåt mig gapflabba.

Mest överskattade affär: Svårt att välja i det stora utbudet.

Bästa fyllekäket: Ingen aning. En halv spese med Pucko?

Dansar helst till: Inte till, utan med en gentleman som kan föra en dam.

Senaste fyndet: Två damkiltar i för 10 pund styck på Regent Street i somras.

Favoritprodukt på apoteket: Anervan.

Favoritblogg: Suvis blogg.

I min dvd-spelare: 

Det är ju visserligen en kvällstidning, men det här var verkligen ett lågvattenmärke. Tur att Parmigiana finns.

Såg OS-invigningen och fokuserade på kungligheter som var där för att heja på sina undersåtar. Som ni kanske vet är jag republikan med rojalistiska intressen. Ex-kung Konstantin och Anne-Marie var enligt min mamma där, men dem missade jag. Däremot såg jag Frederik och Mary från Danmark (mina favoritkungligheter), Felipe och Letizia från Spanien samt det norska kungaparet. Också engelska prinsessan Anne, själv gammal olympier, viftade till sina landsmän. Jag vill minnas att hennes brorsa Charles tidigt sa att han tänkte bojkotta evenemanget. Men var var de svenska kungligheterna? Tänk om Daniel hade fått åka dit med sin flickvän! Tråkmånsar. Inte ens Lilian syntes till.

Jag ser att mina vänner Stationsvakt och Pseudonaja skriver om "Sex mer eller mindre underliga saker" om sig själva. Klarar jag det?

1. Jag lider av en ohygglig pessimism vad gäller mänskligheten och jag fattar inte att folk orkar hålla på hela tiden med allt.

2. Jag har två extra visdomständer.

3. Jag retar mig ofta på folks stil men när jag ser mig själv i spegeln ser jag likadan ut själv.

4. Jag tycker det är superintressant med allt som handlar om infertilitetsproblematik, IVF och sådant fast jag själv inte berörs personligen av det.

5. Jag tycker att Astrid Lindgren är överreklamerad.

6. Det bor gigantiska spindlar här hemma som absolut inte får röras eller skadas av någon.

Det fruktansvärda torra och soliga vädret i början av sommaren knäckte nästan mina hallonbuskar. Så här liten blev årets skörd:

Hoppas det går bättre med mina björnbär.

Jag måste väl skriva någon rad om Krigets vindar också, nu när jag har sett en bra bit av den. Jag tycker den är ganska OK fortfarande, faktiskt. Det är en ganska gammaldags berättarstil som inte känner tvånget att ha snabb action i var och varannan scen. Inga mysko flashbacks eller flashar åt andra håll fram och tillbaka. Jag gillar skådespelarna, men måste tyvärr säga att de är för gamla. Pug Henry skall föreställa en man i sina bästa år (femtioårsåldern) mitt uppe i karriären, men Mitchum (som trots allt är bra) ser ut som sjuttio. Nathalie ser ut att vara i 35-40, fast hon skall föreställa en ung kvinna (kanske 27 år). Och Byron Henry som hon blir kär i, skall vara ännu yngre än hon - ständigt nämns att han bara är en pojke. Och visst ser han pojkaktig ut. En pojkaktig 35-åring. Delslutsats: de borde spelat in serien 15-20 år tidigare än vad de gjorde. Forts. följer. (PS: Till och med Hitler är misscastad. Han såg faktiskt bättre ut i verkligheten än i serien, av gamla fotografier att döma.)

Jag läste ut Enkvist-boken häromdagen, och den motsvarade alla förväntningar. Man kan väl säga som så, att hon är väldigt kritisk till hur dagens skola ser ut, och hon förklarar också vad som har lett till att den är som den är. Om någon är intresserad av att läsa en kortare text av henne, finns det en här.

Min favorit bland utbildningsdebattörer heter Inger Enkvist. Hennes bok Feltänkt från 2002 var en fullträff. Häromdagen upptäckte jag att hon förra året gett ut en ny bok som heter Uppfostran och utbildning. Idag fick jag den i brevlådan och ser fram emot givande läsning.

En nära Nirvanaupplevelse verkar det vara för alla Nintendofans nu i dagarna när Super Smash Bros. Brawl släpps (spoilersrädda skall nog inte titta inte på min wikilänk). Jag har en sådan person här hemma. "Blir man avtrubbad av det oupphörliga kaoset injicerar man speedade specialfunktioner som trappar upp det hela till nirvana i nollgravitation." skriver Aftonbladet i en recension. I morgon verkar det som om också jag skall få testa härligheten!

Min första tanke var att skriva om hur dödligt tråkigt det är med allt hushållsarbete som aldrig tar slut, men det är knappast någon nyhet, så i stället kan jag berätta att jag ikväll såg om, för första gången på många år, första delen av Krigets vindar (nu ser jag att Wikilänken lämnar en hel del att önska) med Pug, Rhoda, Pam och de andra gamla vännerna. Mitchum såg verkligen ut som ett skåp och jag mindes inte att gubben Jastrow hade skrivit en bok med titeln A Jew’s Jesus.