Bra låt för den som har Spotify.

Dirotta Su Cuba – Gelosia

Det finns en massa grejer jag skulle ha kunnat blogga om ifall jag var en riktig bloggare. Nu är jag ju inte det, men i så fall skulle jag ha kunnat kommentera debattinlägget av de där "rikskända niquabbärandestudenterna". Jag hade kunnat skriva att jag vill kunna se folk i ansiktet, oavsett om de är förtryckta eller inte, och berätta att jag en gång såg en niquabbärare på McDonalds, och kunde då konstatera att det dessutom är opraktiskt. Det var kanske förresten nog inte riktigt niquab hon hade, utan en slöja som liksom hängde över näsan och munnen och ner över hakan, och damen hade stort besvär med att hålla undan tygstycket och stoppa in mat i munnen samtidigt som ingen fick ana hennes anletsdrag. Det hade jag kunnat skriva om. Jag hade också kunnat nämna hur irriterande det var att höra på Vetenskapsradion historia när en expert blev intervjuad om frimureri angående Dan Browns nya bok, och upprepade gånger kallade den "novell". Inte för att jag hade tänkt läsa den, men ändå. Jag hade också kunnat visa en bild på en spindel jag stötte på för ett tag sedan.

Nu när alla rapporterat ihjäl alla andra om bokmässan tänkte jag ge mitt bidrag till ihjälrapporterandet. Det går ganska fort. På torsdagen hade jag nöjet att få gå på bloggträffen. Nästan alla åt räkmacka, men jag tog bara en cappuccino. Det var väldigt trevligt och Lotten var precis som i sin blogg, sådär energisk och rolig och snäll mot alla. Det var roligt att prata med Översättarhelena och med Gnestapelle och dryfta lite gemensamma bekanta och få chansen att berömma hans trevliga arbetsplats. Och jag fick hälsa på Studiomannen och Den djefla mannen! Efter torsdagen höll jag mig borta från Korsvägen fram till lördagen, då jag under tre timmar bevistade mässan. Det var som vanligt: mycket folk, mycket ljud och kända ansikten här och var (exempelvis Jan Myrdal). Jag träffade serievännen Mike som alltmer börja likna en jultomte, och en gammal pensionerad kollega från min förra arbetsplats som stod i båset för Selma Lagerlöf-sällskapet. Jag kunde inte låta bli att köpa två seriealbum av Joakim Lindengren. Jag har i och för sig alla Kapten Stofiltidningar, men, som upphovsmannen påpekade, man letar sällan fram dem för att läsa och i albumen (tjocka böcker är det) framgår tydligare hans "master plan". Han signerade med en liten bild som såg likadan ut som den han ritade för fyra år sedan i ett album jag köpte av honom då, med den enda skillnaden att gubben från i år hade fått skäggstubb. Om jag orkade skulle jag skanna in bilderna, men det orkar jag inte. David Nessle stod där också, och jag kastade några beundrande blickar mot honom men sa inget. Efter att ha ätit en gigantisk räkmacka (Gothia serverade dem också på marknivå och jag tog ju ingen i torsdags) gick jag runt en stund till. Kunde inte låta bli att köpa boken om stolliga engelsmän av Johan Hakelius, eftersom han själv stod där med väst och allt, dock inte i tweed vilket vi var överens om skulle ha varit för varmt. Sedan gick jag till Svenska Akademien och hörde på Sture Allén och Peter Englund och sedan gick jag hem.

Åsnan försöker ju pigga upp sig med rolig mat, och då kom jag ihåg den hemmagjorda guacamolen som förevigades på bild för ett tag sedan. Så här såg den ut:

Något konstigt är att när jag tänkte ställa tillbaka de där sista överblivna påskgrejerna, så kunde jag inte längre hitta dem. Var det bara en dröm?

Igår tänkte jag meddela att jag äntligen ställt undan årets påskpynt. Tur att meddelandet aldrig blev av, för det hade varit osant. Idag upptäckte jag några kycklingar som blivit kvar framme i ett hörn. Nu skall jag ställa in dem i skåpet bredvid de andra.

Inte såsen, inte trollkarlen. Utan plåster i pannan.

Nu har jag också sett den senaste Harry Potter-filmen. Tyvärr har de bara lyckats få med en bråkdel av allt som händer i boken. Det känns som en ytlig snabbresumé som man förmodligen inte fattar mycket av om man inte är insatt i historien. Och om man läste den för flera år sedan är effekten likadan. De skall tydligen dela upp den sista boken i två filmer. Det låter bra, men de borde delat upp böckerna från början och gjort en serie av alltihop, med flera avsnitt för varje bok.

Ulf Brunnberg stod på Avenyn när jag gick en sväng där idag.

Det här var bra skrivet tycker jag. (Är det han som är Hemliga pappan?)