Makten har alltid ansett att folket finns till för härskarna - inte tvärtom. Men det är faktiskt myndigheterna som ska tjäna dig och mig. De finns för att hjälpa oss. Det synsättet har alltid varit en sanning för alla som gör affärer. Och som vill att kunderna skall vara nöjda och komma tillbaka. Gång efter gång. Kunden har alltid rätt, sägs det. I varje fall rätt att få känna sig nöjd. Rätt att bli behandlad med respekt och välvilja. Det borde också gälla oss medborgare.

…

Inget företag skulle uppträda så. Ingen företagare skulle vara ointresserad av hur man uppfattas av omvärlden. Åtminstone ingen näringsidkare som tänkt sig att överleva morgondagen.

…

Att regeringen kämpar för att få fart på Sverige är gott och väl i dessa kristider. Men se också till att få landet i god form. Stärk vår tids mångfald med grafisk självaktning och egen identitet.

 

Retoriken är det inget fel på. För visst kan man hålla med om att våra folkvalda ska tjäna oss och inte tvärtom. Men att lösningen, medlet och vägen skulle vara ett nytt typsnitt känns lite långsökt. Blott Sverige svenska bokstäver har. Det officiella typsnittet måste förstås ha ett namn som återspeglar den svenska folkidentiteten, så vad sägs om Gråmulet med chans till sol? För få saker engagerar oss så som vädret.

Läs mer om resonemanget kring ett svenskt typsnitt här.

Än en gång blir jag påmind om min galna ungdomstid.

Minns inte exakt hur gammal jag var, men jag bör ha gått i högstadiet. Min kompis och hennes bror hade nån slags fest, fast nu i efterhand minns jag bara att det var en annan kille närvarande utöver oss. Förmodligen var vi fler än så, men det var kring oss dramat utspelade sig. Vid denna tid var jag och min väninna helnykterister och jag minns inte hur mycket alkohol som kan ha flödat för de andra, men det begav sig inte bättre än att kompisens bror hamnade i gräl med sin bäste vän.

Bäste vännen var förbannad för att kompisens bror pratat "för mycket" med flickvännen - som alltså ej närvarade vid denna begivenhet. Tydligen fanns det nån oskriven lag om otillbörligt fraterniserande som brutits. Bäste vännen gjorde dramatisk sorti till husets garage/verkstad, men kallade efter en stund på sin vän. Då var han nämligen lite brydd över den skada han i ilskan tillfogat sig. Panik utbröt och bäste vännen släpades in i boningen igen.

Han hade valt att uttrycka sin frustration genom att över sin ena arm hälla förtunning och sedan antända den.

Nu visste man inte vad man skulle ta sig till. Branden var vid det laget redan släckt. Jag vet inte om jag själv vågade titta på eländet, om jag har en minnesbild eller om det är en efterkonstruktion, men jag vet att jag bekymrade mej för vad elden skulle ha gjort med hans tatueringar. I den stunden var det en smärre detalj i den allmänna oredan. Skulle han spola armen med kallt vatten? Vira in den i en handduk? Någon mindes något om att man skulle strö salt i sår och var på vippen att göra detta när jag fick stopp på vederbörande. Det är helt vansinnigt hur illa hjärnan samarbetar med en när man får panik! Ett lösryckt uttryck förväxlas med Första Hjälpen-ABC.

Vi ringde efter ambulans, men de ville inte skicka någon eftersom det bara var armen som skadats. Hälften av oss var för unga för att ha körkort, den andra hälften hade druckit. Man fann inte på nån annan råd än att ringa den sovande flickvännen ett par mil bort, hon som bråket handlat om, och be henne köra sin pojkvän till akuten.

Ynglingen log fåraktigt när han hämtades och tvingade alla lova att vi skulle hålla liv i festen tills han kom tillbaka. Trots detta löfte bröt vi upp och det var nog tur eftersom grabben isolerades i ett syrgastält ett antal dagar.

Detta minne blossade upp när jag läste om en annan idiot som gjorde en liknande grej. Och jag tänker förstås att jag borde ha bloggat om detta för länge sen så folk slipper testa såna här vrickade grejer själva. Fast om nu situationen skulle uppstå igen skulle ni läsare ändå undra: hur var det nu, skulle man hälla salt i brännsår eller ej?

Vad konstigt det känns att se en sexrådgivare i mormonsektfrisyr! Känns lite som blandade signaler…

Trollkarlsassistent verkar ju vara ett tryggt och harmlöst jobb…

Från dagens Aftonblad.

Alla ni som INTE tror föräldrarna har nazistsympatier räcker upp en hand!

Läs artikeln om föräldrarna till barnen JoyceLynn Aryan Nation, Honszlynn Hinler och stackars lille Adolf Hitler som inte fick sitt namn på tårtan.

Eftersom jag varit dålig på att skriva här hakar jag på Ullahs tema nedan!

Jag gick i skolan i en liten bruksort och där var det tradition att Lucia var en ståtlig niondeklassare med långt lockigt hår. Var man inte underskön och begåvad med blont hårsvall kunde man glömma att få vara Lucia, med andra ord. När det så blev dags att utvälja en lycklig ung mö hampade det sig inte bättre att det inte fanns nån flicka med långt blont hår! 90% av oss visste ju att det aldrig kunde bli tal om att någon av oss skulle bli Lucia, så få engagerade sig i urvalsprocessen. Till min förvåning föll valet på en kille i nian som hade långt blont hårsvall som lockade sig över ryggen. (Detta var på den tid då det fanns en folkgrupp som kallade sig hårdrockare, och de stolserade gärna med stora hårmaner.) Ett ypperligt val! Plötsligt kändes det mer lättsamt och roligt, det blev ingen populäritetstävling trots allt!

Nu minns jag inte hur det blev till slut. Förmodligen var det både rektor och den religiöse musikläraren som avstyrde det hela och valet föll istället på en tjej som var lika långhårig, men brunett. I efterhand kom nån på att det inte gjorde så mycket att hon inte var blond, den ursprungliga Lucia var ju iallafall italienska och garanterat brunett! En tydlig efterhandskonstruktion som garanterat glömdes bort till kommande år då det fanns långhåriga blondiner att tillgå igen.

Det roar mej att så många kvinnor tar så illa vid sig av tanken på en manlig Lucia. Det luktar bitterhet, "ännu ett område där mannen tar över, och kvinnan förpassas till bakgrunden". Som om det vore ett hot mot kvinnans position i samhället.

Är ni galna? Ser ni inte vilket jättelyft det vore för jämställdheten? Om Jan Guillou med ljus i hår iklädde sig en florstunn nattsärk och sjöng med sin allra blidaste stämma över knäppta händer och tvingades skrida försiktigt så låren skavde mot varann, vore det inte precis vad vårt land behövde? De där Luciatågen där frontfiguren tvingas stå tyst hela tiden hade väl passat ännu bättre? Tänk att bara stå och vara kuttersmycke, att le, vara söt och hålla käften, det är det nog inte alla karlar som upplevt!

Låt dem, säger jag.

Åter till åttiotalet. Den manlige Lucian in spe hade jag ett två eller tre veckor långt förhållande med. Säkert var det hans 15 minutes of fame som lockade. 15 år senare hamnade han i slagsmål med en släkting och det bar sig inte bättre än att släktingen dog av’et. Så där ser man hur det går när man hindrar pojkar från att vara Lucia! Tag lärdom av min historia.

Gala för Nelson Mandela, 21:45-23:45 idag på Svt1.

Den 27 juni samlades ett stort uppbåd världsartister och världskändisar i Hyde Park i London för att hylla en av världens mest älskade ledare, Nelson Mandela, som i år fyller 90. Vi bjuder på två timmar med galans höjdpunkter. Gästar gör en mängd berömda politiker, världskändisar och artister, Bill Clinton, Gordon Brown, Will Smith, Ophra Winfrey, Robert De Niro, Queen, Amy Winehouse, Annie Lennox, Simple Minds, Sugababes, Dame Shirley Bassey, The Corrs, Eddy Grant och många fler.

Är det inte konstigt att så många sluter upp för att hylla en terrorist? Är de inte de värsta skurkarna på jorden? Som man måste få tortera för att komma åt viktig information? För vilkas skull vi vanliga människor måste acceptera avlyssning? Om vi nu ska övertygas om att terrorister är huggormars avföda är detta helt fel väg att gå. Visa inte deras kändisspäckade födelsedagskalas som underhållningsjippo på statlig tv! (Vad ska de hitta på när Usama bin Laden fyller jämnt?)

USA förbereder att avföra den förre sydafrikanske presidenten och ANC-ledaren Nelson Mandela från sin lista över terrorister lagom till Mandelas 90-årsdag. Det står klart efter det att senaten givit sitt godkännande. Nu återstår bara en underskrift från president George W Bush. Länk

Från Aftonbladet.

Det ska tas hårdare krafttag mot de långtidssjukskrivna. Men näbbar och klor ska de ta sig in på arbetsmarknaden, må det bära eller brista! För sjukdom kan man, med rätt inställning, motivera sig ur och ALLA SKA ARBETA!

Nu undrar jag när det ska ställas motsvarande krav på arbetsmarknaden.

När ska regeringen sätta tryck på företagen att anställa dessa slackers? För det är ju hos dem vi ska söka jobben, borde de inte ställa upp och ta sitt ansvar? För var tionde anställd ska man ta in en icke arbetsför person så staten slipper punga ut för uppehället. För vad händer om företagen inte vill ha oss? Då faller ju regeringens fina plan i stöpet. Nej, Reinfeldt får allt höja den hotfulla tonen att gälla fler än bara de sjukskrivna!

 

Denne glade gamäng har gått omkring med brutet lårben i 50 år utan att veta om det. Jag stirrar på hans röntgenplåt, men jag begriper inte vad det är jag tittar på. En känguruaxel? Vad det än är plåten föreställer verkar man inte ha varit så petiga, det inringade brottet verkar ligga till hälften utanför bild. Vad är det för ljus skarv som skär igenom allt? Känguruaxeln måste ha halkat av bordet.

Stackars farbror.