Dresden
Jag har sedan länge insett att jag inte är någon bloggare. Jag är bloggläsare och bloggkommenterare. Men då och då känner jag tvånget att skriva något här, osäkert varifrån tvånget kommer, men så är det. Jag tänkte nu berätta att jag häromdagen såg en film som hette Dresden. Den handlade om bombningen under andra världskriget och om några personer som var med om den. Vilken smörja! Huvudpersonerna var så dumma att man bara satt och önskade att bombningarna skulle starta, så man blev av med dem. Rekommenderas icke. Nu blir det till att läsa om Slakthus 5.
Men det skulle ju inte alls vara kul att blogga om det inte kom några kommentarer…..Jag såg inte den filmen och kan tydligen hoppa över den.
Fru Decibel — 16-02-2009 @ 18:04
Den var nog den grymmaste recension jag läst på länge! Jag önskar att jag formulerat något i den stilen om Röde Baronen eller en själlös finsk krigsfilm, vars namn jag inte kommer ihåg.
frktjatlund — 16-02-2009 @ 23:24
Fru D: ja, gör det!
Frk T: vilket fint beröm! Tack! Och jag önskar att jag hade kommit på ett så fint litterärt namn som ditt.
Ullah — 16-02-2009 @ 23:35
Det är bra att det finns såna som du, bloggläsare/kommenterare som inte bloggar så mycket själva. Så slipper man dåligt samvete för att man inte kommenterar tillbaka tillräckligt frenetiskt!
Annaa M — 17-02-2009 @ 21:35
Skönt att höra. Här räcker det att kommentera högst 1-2 gånger i månaden!
Ullah — 17-02-2009 @ 22:49
Jag lutar nog också åt det hållet. Ofta tar det sån tid att göra bloggrundan, trots att jag inte följer särskilt många bloggar, att när jag väl är klar orkar jag inte skriva något i min egen blogg.
Matildas fikarum — 23-03-2009 @ 12:36
Matilda, du är i alla fall mycket mer produktiv än vad jag är!
Ullah — 23-03-2009 @ 15:24