Jag har sedan länge insett att jag inte är någon bloggare. Jag är bloggläsare och bloggkommenterare. Men då och då känner jag tvånget att skriva något här, osäkert varifrån tvånget kommer, men så är det. Jag tänkte nu berätta att jag häromdagen såg en film som hette Dresden. Den handlade om bombningen under andra världskriget och om några personer som var med om den. Vilken smörja! Huvudpersonerna var så dumma att man bara satt och önskade att bombningarna skulle starta, så man blev av med dem. Rekommenderas icke. Nu blir det till att läsa om Slakthus 5.