Farmor
Idag skulle min farmor ha fyllt 102 år om hon hade levat, vilket hon inte gör eftersom hon dog några månader före sin 90-årsdag. Hon hade fasat inför firandet som skulle ha inträffat då, och hon var trött på att vara änka och längtade mycket efter sin man som hon hade överlevt i cirka femton år, och jag tröstar mig med sådana tankar. Min farmor var från Dalarna och såg detta landskap som det skönaste på jorden. Hon var en traditionell hemmafru som pysslade om man och barn och lagade jättegod mat. På äldre dagar blev hennes syn allt sämre, och hon var tvungen att sitta precis framför tv:n för att kunna se Dallas. Så här såg hon ut när hon gifte sig. Blombuketten döljer effektivt det faktum att hon var i sjunde månaden (inte konstigt efter en förlovning som hade varat i åratal).
Min pappa skulle ha fyllt 102 i år….och Tunströms mamma överlevde sin make med 52 år….Kan du förresten översätta detta ord för ord? För jag gissar att du är latinare. Jag fattar innehållet och en del ord, men jag vill som sagt ha ord för ord:
Veni, Redemptor gentium;
Ostende partum virginis;
Miretur omne saeculum.
Talis decet partus Deo.
Fru Decibel — 25-01-2009 @ 17:31
Fru D: jag har mejlat dig!
Ullah — 25-01-2009 @ 22:59
Grattis till Ullah-farmorn! Min morfar skulle ha fyllt 102 i år… Jaså, det visste du redan? Min farmor var också från Dalarna. Ja, det visste du nog också. Fru D gillade förresten inte min fantasifulla översättning.
Åsna — 25-01-2009 @ 23:11
Undrar just om min är korrekt…
Ullah — 26-01-2009 @ 00:09
Min farmor var på tjocken med min pappa när hon gifte sig med farfar. Därför var det ett mycket diskret bröllop eller som hon själv uttryckte det om antalet gäster: “Bara de närmast sörjande.”
Tack för ett fint inlägg, Ullah!
pseudonaja — 27-01-2009 @ 17:11
Pseudo: Min farmor lär ha blivit utskälld av sin mamma när hon berättade att hon var gravid. Men jag tror farmor var jätteglad ändå! Smällar man får ta, tänkte hon nog. Det var min pappa hon väntade, förresten.
Ullah — 27-01-2009 @ 19:14