Idag skulle min farmor ha fyllt 102 år om hon hade levat, vilket hon inte gör eftersom hon dog några månader före sin 90-årsdag. Hon hade fasat inför firandet som skulle ha inträffat då, och hon var trött på att vara änka och längtade mycket efter sin man som hon hade överlevt i cirka femton år, och jag tröstar mig med sådana tankar. Min farmor var från Dalarna och såg detta landskap som det skönaste på jorden. Hon var en traditionell hemmafru som pysslade om man och barn och lagade jättegod mat. På äldre dagar blev hennes syn allt sämre, och hon var tvungen att sitta precis framför tv:n för att kunna se Dallas. Så här såg hon ut när hon gifte sig. Blombuketten döljer effektivt det faktum att hon var i sjunde månaden (inte konstigt efter en förlovning som hade varat i åratal).