Årets höjdpunkt igen
Återigen har en nyårsdag passerat och med den årets höjdpunkt, vilket jag också skrev om förra året. Jag vet inte varför jag blir så uppiggad av Wienerfilharmonikernas nyårskonsert. Har sett på den sedan jag var liten. I år blev det extra spännande, eftersom en kompis bror hade fått biljetter dit (ståplats) och jag satt framför tv:n och försökte (förgäves såklart) få syn på honom. Alltid roligt med en kul dirigent, ja, det hör ju till, även om jag tyckte att Daniel Barenboim inte styrde publiken riktigt efter min smak vid Radetskymarschen. Han ville väl visa sig självständig och inte härma tidigare dirigenter.
Här en bild på den unge Brahms, som inte alls har med saken att göra men som väl ser ganska gullig ut.
