Är det fortfarande ingen mer än jag i dessa kretsar som har förstått Pedro Marianos storhet? Jag möter samma svala intresse här som i hemmet. Som jag har berättat förut är jag en one-låt-woman och gillar att snöa in på en och samma låt så mycket jag orkar när jag hittat någon jag gillar särskilt mycket (vilket inte inträffar sådär jätteofta). Just nu är det Tá tudo bem med nämnde PM. Om man vill höra den (vilket jag förmodar ingen egentligen vill) kan man gå in på Pedros hemsida där den spelas som bakgrundsmusik (fast jag tror jag att den ibland varvas med en annan låt). Har beställt skivan från utlandet, och hoppas att det är rätt, för det var lite otydligt när jag gjorde beställningen. Men vad gör man inte för konsten! (Bättre att beställa skivor med osäkert innehåll än att låtsas vara psyksjuk, tycker jag.) Vad det är för musikstil? Soul-pop kanske man kan säga.

… jag måste berätta för hela världen om min nya förälskelse - Pedro Mariano! Son till legendariska Elis Regina, bror till underbara Maria Rita…

Här finns han på Spotify: http://open.spotify.com/track/5R3ZDsHiavzXoodhKcmEkn

Idag skulle min farmor ha fyllt 102 år om hon hade levat, vilket hon inte gör eftersom hon dog några månader före sin 90-årsdag. Hon hade fasat inför firandet som skulle ha inträffat då, och hon var trött på att vara änka och längtade mycket efter sin man som hon hade överlevt i cirka femton år, och jag tröstar mig med sådana tankar. Min farmor var från Dalarna och såg detta landskap som det skönaste på jorden. Hon var en traditionell hemmafru som pysslade om man och barn och lagade jättegod mat. På äldre dagar blev hennes syn allt sämre, och hon var tvungen att sitta precis framför tv:n för att kunna se Dallas. Så här såg hon ut när hon gifte sig. Blombuketten döljer effektivt det faktum att hon var i sjunde månaden (inte konstigt efter en förlovning som hade varat i åratal).

Min bloggvän Pseudonaja har skrivit ett kul inlägg om när han blev utskälld av Gene Simmons (som förresten visar sig vara mycket snyggare flintis än med peruk. Gene alltså, har dåligt koll på Pseudos hårstatus). Det fick mig att tänka på när jag också blev utskälld av en sk vip, men inte av någon rockstjärna utan av deckarförfattarinnan Maria Lang (pseudonym för Dagmar Lange). Jag skulle inte tro att hon är särskild känd idag; hon var verksam före den stora deckardrottningboomen här i landet. Pseudo menar att han drar sig till minnes att ha läst en bok av henne som inte imponerade särskilt mycket på honom. Förmodligen har han rätt. Jag har själv svaga liknande minnen. Hur som helst, i min ungdom var jag redaktör för en tidning/tidskrift (eller vad man skall kalla det) för ett fackligt studerandeförbund. Vi fick för oss att ringa till kändisar och fråga dem om deras fackliga intresse. Jag fick tag på Kurt Olsson och han (ja ja, Brandeby alltså) var mycket ämabel och svarade lite halvroat på frågorna, särskilt på "Är du med i facket?", en fråga som Kurtan själv gärna ställde. Vill minnas att ett annat intervjuobjekt var Joakim Pirinen, som också snällt ställde upp i denna förnedring. Men inte Dagmar!!! Kanske jag väckte henne när jag ringde (hon var känd för att sova på dagen och arbeta på natten), trots att jag ringde framemot kvällskvisten? Jag blev i alla fall rejält utskälld för att ha stört henne med något så ointressant (OK, hon kanske hade en poäng där, men ändå) och löjligt. Jag bad snällt om ursäkt och la på. Det blev inga fler intervjuer, förresten så gick väl publikationen i graven kort därefter.

Här är mitt bidrag till Åsnas tävling:

Apropå mitt förväntade förstapris, så kan meddela att jag nöjer mig med äran.

Jag är så obildad. Visste egentligen ingenting om Daniel Barenboim. Men tack vare Fru Decibel väcktes mitt intresse och jag har nu läst denna intressanta intervju med honom, som gjordes för några år sedan. Han tycker själv att journalisten ställer lite väl många frågor om hans privatliv, men biten om Mellanöstern är också intressant. Jag inser också, när jag läser Wikipediatexten om första frun Jacqueline de Pré, att jag faktiskt sett filmen om henne och hennes syster. Vad jag kan minnas gillade jag den inte. På en bild i Wikiartikeln möter hon cellisten Julian Lloyd Webber, bror till Andrew. Den här LP:n gjorde bröderna tillsammans på sjuttiotalet. Ni som har Spotify kan följa länken till Variationsmusiken som också var med i storebrorsans Song and Dance.

http://open.spotify.com/user/ullah/playlist/6rH90g90Ej8HhpCpHVlAlE

Återigen har en nyårsdag passerat och med den årets höjdpunkt, vilket jag också skrev om förra året. Jag vet inte varför jag blir så uppiggad av Wienerfilharmonikernas nyårskonsert. Har sett på den sedan jag var liten. I år blev det extra spännande, eftersom en kompis bror hade fått biljetter dit (ståplats) och jag satt framför tv:n och försökte (förgäves såklart) få syn på honom. Alltid roligt med en kul dirigent, ja, det hör ju till, även om jag tyckte att Daniel Barenboim inte styrde publiken riktigt efter min smak vid Radetskymarschen. Han ville väl visa sig självständig och inte härma tidigare dirigenter.

Här en bild på den unge Brahms, som inte alls har med saken att göra men som väl ser ganska gullig ut.