Tolv låtar för mig
Medan min medbloggare Salt berättar om sin dramatiska ungdom, sitter jag och knåpar med en lista låtar som skall beskriva mig på något sätt. Jag fastnade i några låtar som var viktiga för mig i cirka 7-20-årsåldern. En gigantisk mängd är inte med, eftersom man enligt Mymlans utmaning bara fick välja tolv stycken. Så småningom kanske jag uppdaterar med en förklaring till varför jag valt som jag valt, vi får se.
http://open.spotify.com/user/ullah/playlist/6SkGFaH7UcF8Qe3QFdV1Wk
Uppdatering med en lista på låtarna:
Telegram Sam – T. Rex: Kunde inte hitta Solid Gold Easy Action, en av mina allra första singlar. Fick den i julklapp när jag var cirka 7-8 år. T. Rex var så himla bra.
No More Mr. Nice Guy – Alice Cooper: Också Alice var bra, särskilt Billion Dollar Babies-albumet. (Han har spelat in följande låt ur JCS också.)
King Herod’s Song ur Jesus Christ Superstar: Världens bästa musikal. Jag bara älskar den. Fastnade för den på lågstadiet, jag och min kusin var JCS-tokiga. Har bloggat om det tidigare.Night in the City – ELO: Den första stora konserten jag var på var med Electric Light Orchestra på Scandinavium. Jag fick gå med en äldre granne.
The Second Sitting for the Last Supper – 10cc: Three yids and a yok, världens bästa grupp.
My Perfect Cousin – The Undertones: När de spelade i Karlshamn åkte jag och mina kompisar dit. Det var 1981. Efter spelningen trängde vi oss in backstage och tillbringade hela natten med gänget på Scandic Hotell. Fast det var nästan omöjligt att fatta vad Derry-killarna sa. De slog inte sönder någonting, men hotellpersonalen flyttade oss allihop till ett annat rum för att inte störa andra gäster. Det rum fick vi när alla drog sig tillbaka framåt småtimmarna. Tror ni vi lyckades sova något? John O’Neills fru tog några kort och skickade ett till mig efteråt.
The Affectionate Punch – The Associates: Hörde dem i London på någon klubb, kanske var det The Marquee.
Through With You – Leyton Buzzards: LB får tillsammans med The Associates representera min "new wave"-period. Hittade inte Saturday Night (Beneath the Plastic Palm Trees). Hittade inte en massa av de halvobskyra band jag gillade, efter att ha hört dem på John Peels show. Ja, jag fick in engelska Radio One hemma och ja, stora delar av nattsömnen försvann till förmån för JP. Och nej, varken MTV eller Youtube fanns när jag var ung. Inte ens kabeltv.
Love is the Drug – Roxy Music: Behöver jag förklara något?
My Body the Car – Godley & Creme: Två av ovannämnda yidsen som enligt mig klarade sig bättre än andra hälften av 10cc som fortsatte under falskflagg.
Mr. Pink – Level 42: Hörde dem i Frölundaborg och i Rom. De får också representera isländska Mezzoforte som jag inte kunde hitta på Spotify.
Crime of the Century - Supertramp: Jag lyssnade på denna LP om och om igen när jag läste Rendezvous With Rama av nyligen bortgångne Arthur C. Clarke. För mig är de intimt förknippade.
Kommer inte åt listan, förmodligen för att jag inte är inbjuden…
Salt — 28-12-2008 @ 11:27
Förmodligen. Kommer med en redogörelse senare.
Ullah — 28-12-2008 @ 11:52
Klart avancerad lista… Kan ju kanske vara en tröst så här i efterskott att Derrydialekten är den mest obegripliga som talas på den där ön.
Annaa M — 31-12-2008 @ 01:40
Jag är väldigt mycket med dig vad gäller Crime of the Century. Det är en fantastisk skiva. Låtarna är bra och soundet är tidslöst. Lyssnar man på den så skulle den kunna passera som något som var utgivet i år. Hide In your Shell är nog min favorit.
Jag passar på att önska Gott Nytt År
pseudonaja — 31-12-2008 @ 18:28
Vad roligt att se din lista och förklaringarna! The Undertones gillade jag också back then. Och du fan va lustigt- jag ÄLSKAR också JCS!!! Det är ju en helt suverän musikal och låtarna är SÅ bra… tror jag kan sjunga med i nästan hela musikalen
Lärarinnan — 03-01-2009 @ 17:55
Gud, jag har verkligen funderat på att hoppa på den där utmaningen men den verkar så oöverkomlig. Tolv låtar? Så svårt att välja.
saom — 11-01-2009 @ 17:22