Min bloggvän Pseudonaja skriver idag att han är på uselt humör. Då kan jag hälsa att det är jag med. Inte för att jag vann i hans utmärkta tävling häromdagen (det var ett ljustecken i mitt mörker), utan för att jag ständigt är så TRÖTT och inte orkar göra någonting. Kroppen känns som bly och hjärnan känns, förutom huvudvärken som plågat mig i flera dagar, som om den var inlindad i vadd. Det tynger över bröstet och jag har varit förkyld sedan åtminstone början september. Jag längtar efter energi. Det skulle vara roligt att vakna någon morgon och känna sig glad och pigg. Allt jag skall göra kräver en enorm kraftansträngning, också sådant som egentligen skulle vara roligt. Men ingenting känns roligt, allt känns bara som en stor plåga.