När jag såg så fina bilder på kastanjer hos Annika Bryn, blev jag påmind om en liten dikt jag lärde mig som liten:

Åh, kastanj som föll på marken

från ett träd i gröna parken

vänta på mig vintern lång

sommarn kommer nog en gång

och då går vi på upptäcksfärd

in i en förtrollad värld

***

Jag önskar att jag visste hur jag skulle fixa ett annat radavstånd. Hur som helst, dikten är citerad ur minnet och kommer från en bok av Beverly Nichols. Han var känd för sina trädgårdsböcker och en massa annat, men för mig finns bara hans tre böcker Trädet som kunde niga, Den förtrollade floden och Det förtrollade berget. Böcker som jag läste om och om igen när jag var liten, särskilt de två senast nämnda eftersom den första var svår att få tag på. Det har senare givits ut en förkortad version av Trädet som kunde niga, men det är ju inte samma sak. I Den förtrollade skogen blir en flickas lillebror förvandlad till en liten fisk, och hon blir tvungen att skaffa gälar så hon kan andas under vattnet och rädda honom. Jag identifierade mig och min lillebror med dessa två figurer. I böckerna finns häxan Fröken Smith, och hon blev väl lite kändis sådär på senare år eftersom Nichols skrev en bok till i serien på sjuttiotalet, men då var det för sent för mig.

Den lilla dikten jag citerar ovan skulle man läsa varje gång man under vintern öppnade en låda innehållande en kastanj man plockat. Hade kastanjen flyttat på sig i lådan visste man att trolleriet fungerade. Till sist, när sommaren kom åter skulle man ta med sig sin kastanj ut i naturen och då skulle man träda in i författarens förtrollade värld. Allt fungerade utom just det där sista, när jag prövade

Men Beverly Nichols har för alltid en plats i mitt hjärta, eller i alla fall hans ovannämnda böcker.

Den här sidan skall jag undersöka vid tillfälle.