Jag har ägnat lite extra uppmärksamhet åt Stephen Fry den sista tiden. Som jag redan antytt, uppskattar jag högeligen hans insats som Jeeves i tv-serien han spelade in tillsammans med sin kompis Hugh Laurie för ett antal år sedan. Nu har jag också läst hans självbiografi Moab is my washpot i vilken han berättar om sina tjugo första år. Han växte upp som mellanson i ett välbärgat hem, med en judisk mamma som hade österrikisk-ungerska rötter, och en pappa från en gammal ur-engelsk familj. Han ägnar större delen av berättelsen åt sina erfarenheter på internatskolor och gör, bland en massa andra reflektioner, en analys av vad det var som drev honom att stjäla och ljuga så mycket som han gjorde och vart det hela ledde. Det var inte så överraskande att få reda på att han älskade att läsa P.G. Wodehouse redan i unga år. Häromdagen såg jag förresten Fry på en gigantisk reklamskylt när jag var på väg till jobbet. Det var TV8-reklam för TV-serien Absolute Power. Jag såg två avsnitt, men tycker inte att den var särskilt bra. Stephen har ju förresten på senare år också berättat om sin manodepressivitet (bipolar disorder), samma som också min favorit Jean Claude visst lider av. Det finns tusen saker till att säga om honom, men det får vi spara till en annan gång.