Lotten skriver om pryo/prao idag och väcker gamla minnen hos läsarna. En av dem, Pseudonaja, berättar i kommentarerna om när han som 15-åring pryade (eller var det praoade?) på ett fartyg. Han blir så inspirerad så att han till slut skriver ett inlägg om saken i sin egen blogg. Då kan ju inte jag vara sämre. Jag pryade också på ett fartyg när jag var 15 år och gick i nian. Det var hösten 1979. Jag och min kompis var de första tjejerna som fick prya på båten. Först var de oroliga för att låta ett par tjejer göra det. Tidigare hade bara killar pryat där. Men då stod vi på oss och anklagade yrkesvalsläraren för könsdiskriminering och gick till rektorn och klagade. Båten hette Ewaria och jag har letat upp hennes historia på nätet. Hon har hetat en massa olika saker: M/S Cimbria, Fragaria, Nagaria, Ewaria, Victoria, Sabine, Jihan och det sista man hörde om henne var att hon sålts till okänd köpare och fått namnet Ramadan. Så här ser hon ut på nätet:

Ewaria var ett lastfartyg med en ganska liten besättning, jag tror de var sex stycken: kapten, styrman, tre killar (matroser?, mycket unga) och en kocka. Vi mönstrade på i Göteborg och styrde direkt kosan till Polen, Kolberg närmare bestämt, med en last havre. På båten knackade vi rost och målade. I Polen blev vi kvar några dagar, eftersom det tog tid för dem att lossa lasten. En beväpnad vakt stod posterad dag och natt vid landgången. Efter några dagar åkte vi till Helsingborg. Vi fick sopa lastrummet på väg dit. Det var gigantiskt. Sedan åkte vi upp till Vänern och då fick vi mest sköta disken, sedan kockan hade fått ledigt några dagar. Matlagningen skötte kaptenen, illa hjälpt av oss, särskilt när jag råkade "sockra" efterrättsgrädden med salt. När vi kom tillbaka till Göteborg efter två veckor fick vi höra att de aldrig haft så flitiga pryoelever och vi fick 100 kr och en limpa Prince var av kaptenen som belöning.