Nu när 42-åringen erkänt mordet på Engla diskuteras det vad man ska göra med en sån som han.

Han skulle förstås ha kastrerats för länge sen, blivit satt i fängelse utan möjlighet att komma ut. Nu måste han avrättas på gatan.

Ja, nu säger de så ja. Men under alla de år han begått sexuella övergrepp har folk i hans närhet låtit honom hållas. Hans vänner uttalade sig i pressen om hur gullig han var mot små barn och att det var otänkbart att han skulle kunna göra ett barn illa.

Vet folk inte att pedofiler älskar att gulla och gosa med småbarn? Pedofiler älskar att prata och leka med barn, älskar att ha dem i knät, älskar att nosa dem i håret och pussa dem i nacken. Pedofiler älskar att göra barn glada med leksaker och godis eller varför inte en gullig kanin. Det finns ingen hejd på hur mycket en pedofil vill umgås med ett barn.

Pedofiler skaffar sig gärna jobb där de får vara nära barn. Pedofiler syns främst inom yrken som präst, läkare och lärare. Dagispersonal och fotbollstränare har tillgång till sin "fetisch", samtidigt som få andra har inblick i vad man egentligen företar sig.

Undrar vad det är folk tror en pedofil är? Han verkar vid första anblick vara som någon av oss. På ytan skiljer han sig inte från oss andra, man måste gå förbi ytan.

Han hade fem sexdomar bakom sig. Han umgicks med ungdomar hälften så gamla som han själv. Han hade inga vuxna relationer till kvinnor och i skolåldern när jämnåriga intresserade sig för det motsatta könet så var han bara intresserad av lastbilar.

Ni hör ju hur bakom han är. Snart får vi höra vilka diagnoser som passar in på en sådan man som folk tyckte var så trevlig och aldrig gjorde någon förnär. Om han lät bli spriten, var det nån som sa. Vad hände annars? Ja det var väl så man förklarade och försvarade hans tafsande på tjejer, förstås.

Så vad gör man åt en sån person? Och när, lägger jag till. Ingens första brott är sexmord, man börjar i liten skala och sen eskalerar det. Varför då inte "fixa" dem redan vid första förseelsen? Står man och blottar sig finns det ingen anledning att fortsätta leva, har man inte förverkat sin rättighet till existens då? För det stannar ju aldrig med en sak, en gång. Och vi har inte sån tur att en förövare åker fast varenda gång han gör nåt dumt. Tvärtom, för alla fall som anmäls är det få som leder till dom. Och det lilla vi vet är väl alltid alltid alltid bara toppen på isberget?

Med tanke på hur många kvinnor, barn och män som blivit utsatta för oönskade sexuella inviter, övergrepp eller våldtäkter måste man dra slutsatsen att det är gott om förövare. Det är inte samme 42-åring som varit framme, ser ni. Det är inte bara främlingar som hoppar fram ur buskage, det är ens egen pappa eller bror eller son som gör perversa saker med andra. Eller med en själv. Och det finns mammor som har intima relationer med sina barn. Ja, sexuella relationer. En mamma ses tungkyssa sitt barn utanför dagis, sen utanför skolan. Först när hans flickvän undrar varför de använder tungorna reagerar pojken.

Varför är vi så dåliga på att se att saker och ting inte står rätt till? Hur mycket undersöker vi hur folk omkring oss mår, hur deras relationer med andra verkligen ser ut? Knackar vi på när vi hör grannarna bråka eller håller vi god min?

42-åringen har erkänt två mord. Hittills. Han är bara dömd fem gånger, men kommit undan med ett mord i många år. Bara ett enda anonymt telefonsamtal pekar ut honom. Hur går det när folk inte tittar, reagerar, agerar? Varför engagerar man sig inte? Varför lägger sig ingen i när nån visar sig ha ett udda beteende - eller rentav verkar lite för normal? Om nåt verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen en front som du går på. Varför så blåögd? Varför så ivrig att fastslå att allt är bra?

Hör man ett ofördelaktigt rykte om någon kanske mn har ett ansvar att kolla upp det. Prata med människan. Undrar om någon någonsin haft ett riktigt samtal med 42-åringen om hur han mår och inte nöjt sig med ett "bra". Är det sant att du köper ut åt ungdomarna? Varför gör du det? Varför umgås du inte med folk i din egen ålder? Du vet att jag inte kan låta dej fortsätta såhär. Vad tycker du själv vi ska göra åt saken?

Vi är så rädda för att trampa folk på tårna. Vara frågvisa. Lägga sig i. Vad folk gör är väl deras egen ensak. Men tänk om det inte var så? Tänk om vi stoppade våldtäktsmannen redan som sexåring. Hur många offer hade vi inte räddat då? En åttaårig sadist kanske man fortfarande kan nå. När man väl tappat alla spärrar och gått för långt finns det nog inget som håller en tillbaka i framtiden. Män med sexual- och pedofilbrott bakom sig har den högsta återfallsfrekvensen. Den sexuella drivkraften är något annat än det som gör att man stjäl eller rånar.

Det är så lätt att utkräva hämnd när det gäller ett okänt monster. Men är vi själva oskyldiga när vi hela tiden låter det ske? Vad ska såna som vi ha för straff? Vi som låter dem hållas.