I am an
Echinacea

"You are a health conscious person, both your health and the health of others. You know all about the health benefits and dangers of the world around you."

What Flower
Are You?

Lotten skriver om pryo/prao idag och väcker gamla minnen hos läsarna. En av dem, Pseudonaja, berättar i kommentarerna om när han som 15-åring pryade (eller var det praoade?) på ett fartyg. Han blir så inspirerad så att han till slut skriver ett inlägg om saken i sin egen blogg. Då kan ju inte jag vara sämre. Jag pryade också på ett fartyg när jag var 15 år och gick i nian. Det var hösten 1979. Jag och min kompis var de första tjejerna som fick prya på båten. Först var de oroliga för att låta ett par tjejer göra det. Tidigare hade bara killar pryat där. Men då stod vi på oss och anklagade yrkesvalsläraren för könsdiskriminering och gick till rektorn och klagade. Båten hette Ewaria och jag har letat upp hennes historia på nätet. Hon har hetat en massa olika saker: M/S Cimbria, Fragaria, Nagaria, Ewaria, Victoria, Sabine, Jihan och det sista man hörde om henne var att hon sålts till okänd köpare och fått namnet Ramadan. Så här ser hon ut på nätet:

Ewaria var ett lastfartyg med en ganska liten besättning, jag tror de var sex stycken: kapten, styrman, tre killar (matroser?, mycket unga) och en kocka. Vi mönstrade på i Göteborg och styrde direkt kosan till Polen, Kolberg närmare bestämt, med en last havre. På båten knackade vi rost och målade. I Polen blev vi kvar några dagar, eftersom det tog tid för dem att lossa lasten. En beväpnad vakt stod posterad dag och natt vid landgången. Efter några dagar åkte vi till Helsingborg. Vi fick sopa lastrummet på väg dit. Det var gigantiskt. Sedan åkte vi upp till Vänern och då fick vi mest sköta disken, sedan kockan hade fått ledigt några dagar. Matlagningen skötte kaptenen, illa hjälpt av oss, särskilt när jag råkade "sockra" efterrättsgrädden med salt. När vi kom tillbaka till Göteborg efter två veckor fick vi höra att de aldrig haft så flitiga pryoelever och vi fick 100 kr och en limpa Prince var av kaptenen som belöning.

Måste svara på en lista som jag hittade hos Nihonshu och som han i sin tur hittat hos någon annan.

När fick du upp ditt intresse för historia?

Det minns jag inte. Jag har tyckt det var intressant så länge jag kan minnas.

Hur underhåller du ditt intresse för historia?

Jag läser böcker, företrädesvis om 1800-talet som jag är särskilt intresserad av. Ser gärna filmer också, när det ges tillfälle.

Är det några specifika områden inom historia som intresserar dig mer än andra?

Jag är särskilt intresserad av litteraturhistoria.

Vilken/vilka är de/den bästa historiska filmen/filmerna du sett? 

Filmatiseringarna av La gloire de mon père och Le chateau de ma mère av Marcel Pagnol är underbara.

Vilken/vilka är de/den bästa historiska boken/böckerna du läst?

I fråga om historiska romaner har jag mycket uppskattat Vibeke Olssons alla böcker som utspelas i romarriket. Och så gillar jag mycket att läsa biografier av historiska personer, gärna om de är från 1800-talet.

Någonsin gjort någon historisk resa, i så fall vart?

En gång ägnade jag stora delar av en tågluffning åt att uppsöka (eller leta efter) olika historiska personers gravar. Det var i Frankrike och Italien.

Har nu något historiskt drömresemål?

Machu Picchu skulle vara intressant. Annars är jag mest intresserad av platser som rör min familjs historia.

Om du skulle få träffa en valfri historisk person, vem skulle det då vara?

En känd person är förstås Jesus (om jag på kuppen fick möjlighet att kommunicera med honom på ett gemensamt språk). Eller varför inte Axel Munthe, och försöka luska ut något om hans förhållande till drottningen. En för mig historisk person är min morfar, som jag aldrig fick träffa.

Om du skulle få besöka en valfri historisk händelse, vilken skulle det då vara?

Nihonshu snackade om korsfästelsen, jag skulle nog hellre besöka Jesu födelse i så fall. Det verkar trevligare.

Vad anser dina nära om ditt historiska intresse?

Alla i min familj är mycket intresserade av historia.

Skulle du vilja ha ett arbete som är relaterat till historia?

Det har jag, på sätt och vis.

Slutligen, anser du det är viktigt med historia? Om ja, motivera gärna! 

Jag kan bara hålla med Nihonshu, som skriver så här: "Den som inte kan vad som hände igår, kan aldrig förstå vad som händer idag, eller dra en kvalificerad bedömning om vad som ska hända imorgon. Så enkelt är det faktiskt. Plus att historielösa människor blir lätt rotlösa människor med identitetskris."

 

Denne glade gamäng har gått omkring med brutet lårben i 50 år utan att veta om det. Jag stirrar på hans röntgenplåt, men jag begriper inte vad det är jag tittar på. En känguruaxel? Vad det än är plåten föreställer verkar man inte ha varit så petiga, det inringade brottet verkar ligga till hälften utanför bild. Vad är det för ljus skarv som skär igenom allt? Känguruaxeln måste ha halkat av bordet.

Stackars farbror.

Lalanda har bett mig att svara på följande enkät/utmaning, och då gör jag såklart det.

1. Hur länge har du bloggat?
Bloggat? Hm, vet inte om jag riktigt gör det. Läst bloggar och kommenterat sedan 2005, medverkat här på Guld sedan sommaren 2007.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Innan jag började läsa bloggar trodde jag de var typ aktivister som skrev om viktiga saker, gärna rapporter från avlägsna delar av världen.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Nu skall jag vara ärlig, det var Linda Skugges Expressenblogg. Det var via henne som jag hittade till exempel Lalandakid. Fast jag läste lite snabbt och trodde det stod Landalakid. Vad kul, någon som bor i Landala (=stadsdel i Göteborg här i närheten) som bloggar trodde jag i min enfald. Men det jag hittade var mycket intressantare än någon Landalaunge.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Vet ej.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Vad kan det vara, 20-30 stycken. Har inte räknat.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
0% är dagboksbloggar, 0% teknikbloggar, 0% modebloggar, 2% politikbloggar och
80% bloggar om små söta djur (Sniff).

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Det känns som om alla jag läser är både lika och olika mig samtidigt.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Jag har inte hittat någon sådan. Alla och ingen.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Det är bara min yngste son som är insatt, och han är rätt ointresserad. Fast ibland berättar jag för honom om senast nytt som hänt i bloggvärlden och han kontrar med vad som hänt i de forum han besöker.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ingen som känner mig irl läser vad jag skriver. Tror jag.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Antar det.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Jag berättar ju nästan ingenting om mig själv mer än struntsaker, och det beror på att jag inte vill bli igenkänd av folk som träffar på mig i mitt yrke. De är ganska många.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
I ingen utsträckning alls. Jag skriver lite grand då och då bara för att det är så pinsamt att bara sitta och läsa andras bloggar och aldrig komma med något själv.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till viss del kanske.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Om de viker ut sig och de sina alltför mycket kanske onda personer kan utnyttja det.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag tenderar att sitta lite för mycket framför datorn och försumma andra viktiga uppgifter.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Den dagen, den sorgen skulle min mormor ha sagt.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggen är en lika stor del av vår kultur som vilken kulturyttring som helst. (Kopierat Lalandas svar.)

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Nej, det kan jag inte.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Avkoppling.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Nej, jag kommer inte på någon.

Jag är så into brasiliansk musik och nu i cirka en vecka har jag gått och tänkt att jag skulle skriva om den fantastiska brasilianska sångerskan Elis Regina som dog så sorgligt 1982. Men i dessa dagar känns det som det finns ännu sorgligare saker att tänka på. Idag har jag suttit och lyssnat på Elis som sjunger den underbara Águas de Marco (vet ej hur man gör cedilj) av Tom Jobim. Här ni kan höra den:

http://www.youtube.com/watch?v=xRqI5R6L7ow

Nu när 42-åringen erkänt mordet på Engla diskuteras det vad man ska göra med en sån som han.

Han skulle förstås ha kastrerats för länge sen, blivit satt i fängelse utan möjlighet att komma ut. Nu måste han avrättas på gatan.

Ja, nu säger de så ja. Men under alla de år han begått sexuella övergrepp har folk i hans närhet låtit honom hållas. Hans vänner uttalade sig i pressen om hur gullig han var mot små barn och att det var otänkbart att han skulle kunna göra ett barn illa.

Vet folk inte att pedofiler älskar att gulla och gosa med småbarn? Pedofiler älskar att prata och leka med barn, älskar att ha dem i knät, älskar att nosa dem i håret och pussa dem i nacken. Pedofiler älskar att göra barn glada med leksaker och godis eller varför inte en gullig kanin. Det finns ingen hejd på hur mycket en pedofil vill umgås med ett barn.

Pedofiler skaffar sig gärna jobb där de får vara nära barn. Pedofiler syns främst inom yrken som präst, läkare och lärare. Dagispersonal och fotbollstränare har tillgång till sin "fetisch", samtidigt som få andra har inblick i vad man egentligen företar sig.

Undrar vad det är folk tror en pedofil är? Han verkar vid första anblick vara som någon av oss. På ytan skiljer han sig inte från oss andra, man måste gå förbi ytan.

Han hade fem sexdomar bakom sig. Han umgicks med ungdomar hälften så gamla som han själv. Han hade inga vuxna relationer till kvinnor och i skolåldern när jämnåriga intresserade sig för det motsatta könet så var han bara intresserad av lastbilar.

Ni hör ju hur bakom han är. Snart får vi höra vilka diagnoser som passar in på en sådan man som folk tyckte var så trevlig och aldrig gjorde någon förnär. Om han lät bli spriten, var det nån som sa. Vad hände annars? Ja det var väl så man förklarade och försvarade hans tafsande på tjejer, förstås.

Så vad gör man åt en sån person? Och när, lägger jag till. Ingens första brott är sexmord, man börjar i liten skala och sen eskalerar det. Varför då inte "fixa" dem redan vid första förseelsen? Står man och blottar sig finns det ingen anledning att fortsätta leva, har man inte förverkat sin rättighet till existens då? För det stannar ju aldrig med en sak, en gång. Och vi har inte sån tur att en förövare åker fast varenda gång han gör nåt dumt. Tvärtom, för alla fall som anmäls är det få som leder till dom. Och det lilla vi vet är väl alltid alltid alltid bara toppen på isberget?

Med tanke på hur många kvinnor, barn och män som blivit utsatta för oönskade sexuella inviter, övergrepp eller våldtäkter måste man dra slutsatsen att det är gott om förövare. Det är inte samme 42-åring som varit framme, ser ni. Det är inte bara främlingar som hoppar fram ur buskage, det är ens egen pappa eller bror eller son som gör perversa saker med andra. Eller med en själv. Och det finns mammor som har intima relationer med sina barn. Ja, sexuella relationer. En mamma ses tungkyssa sitt barn utanför dagis, sen utanför skolan. Först när hans flickvän undrar varför de använder tungorna reagerar pojken.

Varför är vi så dåliga på att se att saker och ting inte står rätt till? Hur mycket undersöker vi hur folk omkring oss mår, hur deras relationer med andra verkligen ser ut? Knackar vi på när vi hör grannarna bråka eller håller vi god min?

42-åringen har erkänt två mord. Hittills. Han är bara dömd fem gånger, men kommit undan med ett mord i många år. Bara ett enda anonymt telefonsamtal pekar ut honom. Hur går det när folk inte tittar, reagerar, agerar? Varför engagerar man sig inte? Varför lägger sig ingen i när nån visar sig ha ett udda beteende - eller rentav verkar lite för normal? Om nåt verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen en front som du går på. Varför så blåögd? Varför så ivrig att fastslå att allt är bra?

Hör man ett ofördelaktigt rykte om någon kanske mn har ett ansvar att kolla upp det. Prata med människan. Undrar om någon någonsin haft ett riktigt samtal med 42-åringen om hur han mår och inte nöjt sig med ett "bra". Är det sant att du köper ut åt ungdomarna? Varför gör du det? Varför umgås du inte med folk i din egen ålder? Du vet att jag inte kan låta dej fortsätta såhär. Vad tycker du själv vi ska göra åt saken?

Vi är så rädda för att trampa folk på tårna. Vara frågvisa. Lägga sig i. Vad folk gör är väl deras egen ensak. Men tänk om det inte var så? Tänk om vi stoppade våldtäktsmannen redan som sexåring. Hur många offer hade vi inte räddat då? En åttaårig sadist kanske man fortfarande kan nå. När man väl tappat alla spärrar och gått för långt finns det nog inget som håller en tillbaka i framtiden. Män med sexual- och pedofilbrott bakom sig har den högsta återfallsfrekvensen. Den sexuella drivkraften är något annat än det som gör att man stjäl eller rånar.

Det är så lätt att utkräva hämnd när det gäller ett okänt monster. Men är vi själva oskyldiga när vi hela tiden låter det ske? Vad ska såna som vi ha för straff? Vi som låter dem hållas.

Såhär kunde ett barn i koppel (jaja, sele om vi skall vara noga) se ut i mitten av sextiotalet.

Av nån anledning gillar jag rapporter om mystiska väsen som inte verkar tillhöra denna värld. Det blir lite Narnia och LOTR-känsla i vardagen. När man tröttnat på Bigfoot kom den otäcka chupacabra, men nu äntrar en tomte scenen! Lite kul att han håller till i Salta. Klart jag måste blogga om det då!

Måtte ingen rycka luvan av honom och avslöja att det bara är en liten busig gubbe som jävlas med folk. Jag tänker nämligen skicka min önskelista till honom.

Tittar lite på Så ska det låta och får en chock. Rösten bakom Release me kommer från en människa som ser helt annorlunda ut mot vad jag förväntat mej.

Rösten säger tuff rocker chick. Jag tänker på sångerskan i Catatonia. Lyssna på Mulder and Scully.

Varför är det då en helyllestumpa i tantiga rosa volanger som sjunger? Det blir helknas att titta och lyssna på kontrasterande signaler.

Rösten är makalös och det engelska uttalet felfritt. Vet ni hur ovanligt det är? Det borde ni, ni lyssnar garanterat på mer musik än vad jag gör. Men folk är kanske inte så petiga som jag är.

(Förresten. Budskapet make hay not war kan man inte lyssna till för ofta.)