Shhh…
Jag har haft synnerligen opassande drömmar på sistone.
På nätterna har jag förbjudna fantasier om en man som lämnat sin familj för mej.
Drömmarna är så otroligt verklighetstrogna, till skillnad från andra drömmar där verkligheten ofta är absurd och fantasin tillskruvad, i en kompott av löst sammanhållna fragment. I drömmen är alla berörda med, inget är tillagt eller borttaget. Det är precis som om det vore verklighet och jag begriper inte varför.
Mitt vakna jag hyser ingen oresonlig åtrå till den här mannen och jag skulle aldrig i mitt liv vilja förstöra en familj. Men ibland, på nätterna, kommer han ändå till mej och säger att han måste lämna dem. För mej. Jag förstår och jag accepterar på ett sätt mitt vakna jag inte trodde var möjligt. Det måste vara så här. Det måste vara han och jag, trots alla sårade hjärtan.
När han gråter stryker jag honom över ryggen och frågar om han är helt säker. Det finns inte ett uns av tvekan, men han gråter för den smärta han tillfogar dem. Jag sitter helt lugnt intill med handen vilande mellan hans skuldror och blickar framåt.
Tänk om man kunde förstå allt som försiggår i ens hjärna. Jag drömmer alltid så mycket och har ofta problem med övergången från dröm till verklighet när jag vaknar. Drömmen hänger liksom med hela dagen.
Ullah — 28-03-2008 @ 14:44