Här uppe är jag!
Vad svårt det är med folk som inte kan titta folk i ögonen!
Jag är själv inte nån som gillar att försjunka i andras blickar, men nog ser jag på den jag pratar med.
Ibland har jag att göra med en man som bara ser mej i ögonen som hastigast när vi hälsar. Resten av samtalet tittar han på nåt i fjärran. Med jämna mellanrum vänder han sig mot mej, så jag inte ska bli förolämpad, men han fixerar blicken på ställen som min axel, min armbåge eller min bröstvårta.
Det känns ju himla naturligt. Not.

Har man t.ex. Aspergers syndrom är det många gånger obehagligt och direkt onaturligt att se andra i ögonen.
Tyck — 24-02-2008 @ 12:56