Snillen spekulerar
Efter det högkulturrella inlägget nedan kommer jag nu ta ner oss till det jordliga igen.
Min farsa blir ibland filosofisk och börjar prata om armbågar. "Är det inte fantastiskt att armbågen sitter där den sitter? Hade den suttit högre upp eller längre ner hade vi inte kunnat äta." Och så demonstrerar han hur perfekt skapelsen är som låter honom ta en macka från bordet och föra den upp till munnen.
Idag fick jag en liknande insikt, om armarnas längd. Tänk om våra armar var kortare än de är idag, hur hade vårt samhälle sett ut? Hur hade vårt sociala och kulturella liv skilt sig från hur det nu ser ut, om våra armar var för korta? Om vi inte hade nått att torka våra egna stjärtar?
Vi hade haft en hel del andra uppfinningar, skulle jag tro.
Och det hade funnits människor med väldigt intima arbetsuppgifter.
Ingen fundering är bättre än någon annan. De där tankarna var intressanta. Jag tänker på de som faktiskt föddes med kortare armar än “tänkt”, neurosedynbarnen. De har väl antagligen fått lösa det där praktiskt. Antagligen krulla ihop ryggen en del. Eller?
Hundarna har ju sina armbågar ända uppe strax där frambenen kommer ut. De kan ju bita på sina tassar (tro mig, jag vet …) Hade de kunnat gripa något med sina tassar hade de nog kunnat föra det till munnen.
Eller så hade vi väl fått äta som hunden: med munnen rätt ner i tallriken. Men dricka hade varit svårt tror jag. Näsan sticker ut och tungan är för osmidig. Man hade fått sänka hakan i blötan för att få till det.
Cecilia N — 09-01-2008 @ 20:16
Jag säger bara en sak, Cecilia. Sugrör!
presens konjunktiv — 11-01-2008 @ 11:56
Åh, hej pk, det var ett tag sedan! Roligt att “se” dig igen!
Ullah — 11-01-2008 @ 16:48
Förvisso sugrör nuförtiden, men tidigare i evolutionen hade det kanske inte uppfunnits. Därav hakan i vattnet.
Cecilia N — 11-01-2008 @ 23:31