Ingen jakt utan vådaskott
En jägare har råkat skjuta sin egen son. Vilken förfärlig tragedi att råka skjuta så illa, tänker man. Och en vän till de inblandade uttalar sig för pressen om hur fin relation mannen har med sin son. Det råder inget tvivel om att det hela var ett olyckligt misstag.
Så läser jag detta:
Mannens vapen togs i beslag i början av 1990-talet och vapenlicensen drogs in. Enligt Västerbottens Folkblads nätupplaga dömdes han 1992 för misshandel och olaga hot mot sin före detta hustru.
Året efter fälldes han för mord på sin nya sambo. Han dömdes till tio års fängelse. Han ska även ha varit misstänkt i en annan mordutredning, men åtalades aldrig.2004 dömdes han till böter för brott mot vapenlagen eftersom han ägde ammunition.
Eftersom mannen fått vapenlicensen indragen får han inte heller låna vapen av andra. Länk
Ger det inte en annan bild av gullig jägarfarbror som i sin iver misstar sin son för en älg? Kanske är han inte förmögen att ha nära relationer utan att döda. Intressant nog är "nyheten" att mannen saknar licens, inte att han dödat förut.
Jag känner till de här personerna och känner en familjemedlem mycket väl. Hur man än vrider och vänder på de så är det en förfärlig tragedi för alla inblandade, och för dem som finns runt omkring. Att gå vidare med sitt liv och ha en släktrelation med en person som är så våldsbenägen måste vara oändligt svårt, även om man försöker hålla den personen på avstånd. Alldeles tillräckligt svårt för en vuxen och ofattbart svårt för den som är ung eller barn.
Ingela — 27-11-2007 @ 17:55
Ingela - Jag har bara varit i närheten av måttligt våld och det var skrämmande nog. Hur det skulle vara att leva under värre förhållanden orkar man knappt tänka på, det måste vara fullständigt vidrigt.
Salt — 28-11-2007 @ 09:27