Nu ska det toplessdemonstreras på badet. Gå dit och glo, den som vill. Jag undrar var jämlikhetsförespråkarna var när två kvinnor slängdes ut för att de ville bada med slöja.

Faktum är att det förvånar mej att kvinnor vill slåss för sin rätt att visa brösten. I nästa stund kommer de slåss för rätten att slippa bli stirrade på och blablabla vi kvinnor är bara objekt i männens ögon.

Jag är mer nyfiken på hur vi ska lösa badproblemet för muslimska kvinnor. Slöjor i frotté eller i lycra? Rätten att få skyla sig är inte att förakta. Liksom det borde få vara en rättighet att slippa se det där man inte vill se.

Om kvinnor vill bada topless på badhus vill de förmodligen kunna gå på stan i bar överkropp, precis som män. Köra bil topless. Tur att det finns bildörrar som skyler, jag tänker på vilket ramaskri det blev om H&Ms underklädeskampanjer som ansågs vara såna trafikfaror för att gubbar vred huvudet ur led.

Men det var förr det. Då, när vi hade en annan syn på det där med manligt och kvinnligt. Då när det diskuterades om det var nödvändigt för 12-åringar att ha string.

Meeen om vi skulle bli lite seriösa ett tag.

Jag hatar att visa mej i bikini. Hatar att visa mej avklädd överhuvudtaget. Har alltid gjort, även när jag var riktigt babelicious. Att åka till stranden har alltid varit en plåga jag försökt dölja. För "alla kvinnor är ju lika vackra" och hör sen! Komma här och komma med sina komplex, nej vet du vad så passé!

Vilken skön överraskning det var att åka till nakenstranden och upptäcka att det kändes helt rätt.

Damernas nakenbad var en liten strand omgiven av skog och vass, så nån insyn var det inte fråga om. Herrarnas nakenbad låg ett par stenkast bort, åt andra hållet det vanliga badet. Det, där spänniga grabbar imponerar på brudar med ivrigt frisbeekastande och tjejer frenetiskt smörjer i sig med grillolja och håller in magen tills läpparna blånar av syrebrist. Och så alla skräniga barn förstås. Ett evigt liv var det där.

På damernas nakenbad rådde frid. Kanske tiotalet damer i alla storlekar och fasoner som pressat där alltsedan 60-talet. Att komma dit som ny och oinvigd kändes lite konstigt först, men när man fått av sig kläderna - allt - så var det lugnt.

Nakna var vi jämlikar. Tjocka, smala, bruna, bleka. Kvinnor med så rynkigt skinn att det såg ut att behöva strykas. Kvinnor med stora operationsärr som deformerade på djupet. Med breda lår, med hängande rumpor, med uttänjda bröst.

Ja, jag ska erkänna att det var lite som terapi för mej som alltid haft oräkneliga komplex för min kropp. Fan, vad gör det att magen putar för mycket, att låren dallrar och att brösten kanar neråt sidorna när jag lägger mej ner? Det kunde vara värre. Mycket värre. Och vad betyder det egentligen hur ens kropp ser ut om den inte fungerar? Herregud, jag borde vara tacksam att jag har ben som bär och armar som kan kramas!

En lustig parentes - det jag hade komplex för är inte det som vanligtvis döljs av en bikini, så varför det gjorde skillnad att vara naken kan man fråga sig. Men jag upplevde att det hände nånting speciellt tack vare nakenheten inför varandra.

En vacker dag på damernas nakenbad hände något ovanligt. Något som definitivt inte var rätt. Som bröt mot reglerna. Det kom två kvinnor i svarta kläder och med sig hade de några små barn. Barnen, av båda kön om jag minns rätt, kläddes av och sprang nakna ner i vattnet. Kvinnorna badade täckta från topp till tå. Inte riktigt, de hade faktiskt inte slöjor på sig. Jag vet inte i ärlighetens namn om de brukade ha slöjor annars, men jag kan tänka mej att om de brukade ha det så var vår fullständiga nakenhet i paritet med att de visade sig utan slöja.

Jag tyckte det var helt ok. (De gamla stammisarna verkade dock inte uppskatta tilltaget.) Jag menar, uppenbarligen kände de sig inte bekväma på den allmänna stranden, tydligen var de helt ok med andras nakenhet och förmodligen var det avsaknaden av män som lockat dem till damernas nakenbad.

Man kan diskutera jämlikhet och diskriminering i all oändlighet, men kanske bestod den fullkomligt avslappnade attityden på att det faktiskt inte fanns några män i närheten? En mansfri zon, helt enkelt. Säkert hade brödraföreningen på herrsidan en liknande känsla av uppskattning av den kvinnliga frånvaron.

Kanske är frågan om naken kontra påklätt relativt ointressant i samkönade grupper, det är först när vi blandas som det blir laddat. Om det har med sexualitet att göra vet jag inte. Har lesbiska kvinnor bara bättre hyfs än män?

Kvinnor som kräver att få bada topless, kräver de inte också rätten att inte bli tittad på på ett obehagligt sätt? Rätten att känna sig bekväm i sin egen kropp. Där kommer de få det svårt, för liderliga blickar kommer inte försvinna. Inte äcklade heller. Inte heller dömande eller föraktfulla blickar kommer försvinna. Och nåt annat hemskt - den absoluta frånvaron av attraktion.

För att komma undan blickarna hade jag gärna burit slöja på stranden. För att komma undan mina egna tankar om vad folk kan tänkas tycka om mej… ja där vete sjutton vad som är rätt sätt.

Men vi kanske skulle må bra av att få dela upp oss ibland? Kanske är det inte så illa med föreningar dit bara män är välkomna, och andra där de inte under några omständigheter släpps in? Jag har för mej att det brukar vara så på vissa badhus, uppdelat med dam- och herrtider. Vad vet jag, där måste man ju vara avklädd och jag gillar som sagt inte sånt.

Vi borde alla gå i terapi och ingen borde nånsin få lov att sluta.