Dilemma
Hur skall man göra när man å tjänstens vägnar är tvungen att vistas i samma lokal som en person som tömt en hel parfymflaska över sig? Det är omöjligt att lämna rummet och man vet inte säkert vem av de övriga närvarande som är boven, man vet bara att den huvudvärk man redan har triggas igång ytterligare. Kan man yttra en allmän begäran om att det aldrig skall upprepas eller är det bara att hålla tyst och lida?
Du kan öppna alla fönster om det går. Eller vrida upp ventilationen på fullt. Att stå i dörröppningen brukar också fungera. En liten kommentar om att luften är tung i rummet och lite syre behöver komma in. Det är säkert fler än du som besväras av parfymen och förhoppningsvis förstår den som hällt parfymen över sig också. Risken för nackspärr ökar visserligen men av två onda ting.
Sabina — 12-11-2007 @ 20:44
Ullah - En prekär situation! Du kan lida i tysthet i sällskap med andra lidande, eller så kan du göra som Sabina föreslår här ovan.
Eller så leker du att du är en cool gammal gumma som skiter i att vara fin i kanten och säger hur det är. Glatt, käckt och i lite för hög volym sger du att dina sensitiva sinnen icke längre härdar ut i denna luktterror. Eller ljug och säg att du har astma, men att din inhalatorspray ger såna besvärande biverkningar att du hellre ser att folk nöjer sig med att lukta tvål. Om en enda individ reagerar med annat än bifall och förståelse så ska jag personligen komma ner och ta hand om situationen.
Förra veckan fotade jag två gamla tanter utanför entrén till lasarettet. De rökte precis i ögonhöjd med skyltar som sa “rökning förbjuden, tänk på våra astma- och allergipatienter”.
Who the fuck cares, tänkte tanterna som inte hade så långt kvar att leva. Skriv en insändare i lokaltidningen, din jävla loser. Jo, jag såg allt på dem hur de tänkte.
Salt — 12-11-2007 @ 23:48
Finns inte en chans att vara diskret en sån där gång. Trots att jag inte har nån äkta allergi, d.v.s.reagerar inte på test, så börjar jag hosta och andningen blir väsande och pipande och jag beter mej i allt väsentligt som en gammal rökare i slutet av sin karriär. Jag börjar famla efter inhalatorer och sprayer och ingen, säger ingen, kan förbli omedveten om vad som utspelar sig. Jag håller inte igen heller även om jag inte åbäkar mej i onödan. Det kan gott få synas vad dom ställt till med.
Ingela — 13-11-2007 @ 00:06
I morgon träffar jag gruppen igen. Jag tror jag öppnar fönstret på vid gavel. Tack för era råd!
Ullah — 13-11-2007 @ 09:27
Ullah - Men vad säger du när nån tycker det är kallt? Då kommer två allianser uppstå, parfymhatarna mot frysnissarna.
Sök rätt på personen som stinker och ställ dej så nära att ögonen tåras och säg att du inte tål starka dofter.
Problemet med migrän är att det inte syns förrän du börjar kaskadkräkas. När en astmatiker sitter och kämpar efter luft missas det inte av någon, som sagt.
Kom igen, var en vardagshjälte! *pepp pepp*
Salt — 13-11-2007 @ 11:30
När de klagar nämner jag försiktigt att jag tyvärr inte tål starka dofter, och den skyldige fattar förhoppningsvis budskapet utan att behöva ge sig tillkänna. Eftersom det är jag som är ledaren i gruppen måste de lyssna på mig. Jag skall i alla fall försöka få fram min begäran på ett vänligt sätt så ingen kan ta illa upp. Vi svenskar är ju som bekant bra på att linda in kritik, eller hur? Återkommer med rapport i morgon! Tack för pepp!
Ullah — 13-11-2007 @ 12:31
Det är ju fasligt intressant det här egentligen, hur svårt det är att säga något som egentligen borde vara ett neutralt konstaterande, men som vi vet uppfattas som kritik mot den egna personen.
Hellre än att säga till nån att denne verkligen inte behöver använda så mycket parfym (vem vet, personen själv kanske har nedsatt luktsinne och tror den döljer obehagliga lukter med sin parfym) så sitter man i tysthet och lider fysiskt och psykiskt.
För vad är vi egentligen rädda för? Inte att parfymmänniskan ska bli rasande och skälla ut en efter noter utan att denne ska känna sig så förödmjukad att denne aldrig mer visar sig.
Oh yes, och vi som annars påstår att vi hatar oärliga och falska människor! En ynklig sanning är nog för att knäcka oss.
Som ledare skulle du ju kunna meddela att någon i gruppen bett dej framföra ett önskemål om att inte använda starka dofter. På så vis slipper man peka ut offer och gärningsmän, så att säga.
Salt — 13-11-2007 @ 15:21
Det var ett bra tips! Eller så ställer jag mig i ett hörn, helst bredvid fönstret, som jag vägrar stänga(fegt, va?). Jag förbereder mig med dubbla yllekoftor.
Ullah — 13-11-2007 @ 16:21
Den som har på sig en massa parfym känner säkert inte lukten själv eftersom luktsinnet bedövas efter någon minut. Skulle du inte vara allergisk skulle du inte heller känna doften - eller stanken - efter en stund i personens närvaro.
Jag är extremt känslig mot vissa parfymer och säger numera till direkt. “Jag tål inte din parfym, den gör mig sjuk. Jag måste be dig att inte använda den nästa gång. Kan du gå och skölja bort det mesta nu, annars måste jag lämna lokalen/rummet.”
Inga krusiduller alltså. Vissa blir skitsura, men det struntar jag blankt i. Den som är så okunnig om allergier och visar så lite hänsyn mot sin omgivning har jag inte tid att dalta med. Massor med människor tål inte tunga eller “billiga” parfymer och på mitt jobb finns det en officiel regel mot användandet av starka parfymer på kontoret. Den som gör det ändå, bryter alltså mot sina anställningsregler, precis på samma sätt som om de skulle komma till jobbet i bikini.
Matildas fikarum — 17-11-2007 @ 14:43
I våra kursinbjudningar skriver vi alltid att deltagarna ska undvika parfym pga allergier. Det blir vanligare och vanligare och du ska absolut säga till. Det respekteras oftast.
Christina — 29-11-2007 @ 12:56
Som tur har det blivit bättre på parfymfronten utan att jag behövde säga något. Kanske tog parfymen slut? I stället dök det nu senast upp en deltagare som helt klart luktade sprit, och med motorcykelhjälm under armen. Tror inte h*n blivit skjutsad.
Ullah — 29-11-2007 @ 14:24