The Schulman movement
Alla människor kan inte vara speciella. Vi har bara en Mahatma Gandhi och en Moder Theresa. Och en Al Gore. Vi kanske sorterar våra sopor och köper ett rosa band, men så värst mycket gör vi inte för mänskligheten. Vi gör inget stort för våra medmänniskor, vi kommer inte hedras för våra insatser långt efter vår död. Vi är bara alldeles vanliga, utan ett uppdrag större än oss själva.
I Sverige finns det dock ett fåtal människor som gör skillnad.
Se här:
Schulman listar veckans viktigaste nöjessvenskar – och tre som borde skärpa sig.
Var vore vi utan Alex Schulman? Hur skulle vi ha nån aning om vilka som kan vara veckans viktigaste nöjessvenskar? Ja, vi behöver en expert där, för vad gjorde vi utan den informationen? Hans fru gör också en stor samhällsinsats. Aftonbladet ger henne stort utrymme idag - och välförtjänt sådant. Hon har nämligen erbjudit någon att ta henne på brösten. Så tursamt för oss att en kamera fanns där, så vi får ta del av den glada begivenheten.
Katrins nästan-klämda bröst och Sveriges nu levande Viktigaste Nöjespersonligheter, denna vecka… icke att förväxlas med sverigesviktigastenöjessvenskar vecka 44 som idag är hopplöst passé. Ge dem löneförhöjning, säger jag, för annars vore detta ett kulturellt u-land. Alla kan inte ha deras självsäkra stil och finess och utan Alex vägledning hade vi troligen gjort grova klavertramp i våra respektive fikarum.
Tänk att bli inlåst i ett tremannautedass tillsammans med dem. Vilken dröm.
