Marianne Fredrikssons barn gillar visst inte att hon låtit trädgårdsmästaren och alltiallon ärva rubbet. Nu stäms han på arvet, de vuxna döttrarna anser att testamentet inte blivit bevittnat på riktigt sätt. Länk

Man slåss om arvet efter Harry Schein och när J Howard Marshall lämnade jordelivet fick hans hustru Anna Nicole Smith slåss mot sönerna i rätten om pengarna.

Jag kan inte låta bli att undra varför man inte kan hedra en döds önskan? Om man lämnar barnen arvslösa så har man förmodligen goda skäl till det.

Å andra sidan… kanske var man in i det sista en ogin skitstövel som missunnar sina barn allt. Det är ju inte riktigt schysst förstås.

Det är svårt, det där! Vad tycker ni? Om man satt barn till livet, ska de inte också ha rätt till arvet då?

Min gamla blogg är tillbaka på listan över favoritbloggar! Med endast två inlägg - på ryska - så röner den tydligen fortfarande framgångar. Hurra?

En jägare har råkat skjuta sin egen son. Vilken förfärlig tragedi att råka skjuta så illa, tänker man. Och en vän till de inblandade uttalar sig för pressen om hur fin relation mannen har med sin son. Det råder inget tvivel om att det hela var ett olyckligt misstag.

Så läser jag detta:

Mannens vapen togs i beslag i början av 1990-talet och vapenlicensen drogs in. Enligt Västerbottens Folkblads nätupplaga dömdes han 1992 för misshandel och olaga hot mot sin före detta hustru.

Året efter fälldes han för mord på sin nya sambo. Han dömdes till tio års fängelse. Han ska även ha varit misstänkt i en annan mordutredning, men åtalades aldrig.

2004 dömdes han till böter för brott mot vapenlagen eftersom han ägde ammunition.

Eftersom mannen fått vapenlicensen indragen får han inte heller låna vapen av andra. Länk

Ger det inte en annan bild av gullig jägarfarbror som i sin iver misstar sin son för en älg? Kanske är han inte förmögen att ha nära relationer utan att döda. Intressant nog är "nyheten" att mannen saknar licens, inte att han dödat förut.

Nyheten är inte mycket mer än en liten notis, men jag kan ändå inte släppa den. En 15-åring slängs in i en cell med 20 män och våldtas av dem allihop.

Flicka våldtagen av 20 män i fängelset

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det är möjligt att 20 blandade förbrytare också är våldtäktsmän och pedofiler. Eller är det så att liksom "tillfället gör tjuven" så kan vem som helst bli våldtäktsman bara möjligheten presenterar sig?

Att folk stjäl för brödfödan eller slåss på fyllan behöver väl inte betyda att man är så moraliskt depraverad att man våldtar ett värnlöst barn? Man saknar väl inte fullständigt moralisk kompass för att man blivit satt i häkte?

Naturligtvis kommer jag att tänka på den saudiska kvinnan som blivit våldtagen av sju män som som tilldömts spöstraff för att hon frivilligt klivit in i en bil. Är en ensam kvinna automatiskt ett villebråd där män finns?

Jag googlar. Det verkar som om 15-åringen misstänkts för inbrott och kastats in i cellen med männen i nåt slags avskräckande syfte. Den brasilianska delstaten är känd för sin höga kriminalitet och poliskåren har tidigare haft problem med att de misshandlat och utnyttjat de barnprostituerade de handskats med.

Flickan hävdar tydligen att det var "minst två" som stod för de dagliga våldtäkterna, men det är iallafall inte alla 20. Antalet män i cellen varierade mellan 20 och 34 under de veckor hon satt häktad. Våldtäkterna började redan första dagen och för att få äta var hon tvungen att utföra sexuella tjänster. Hennes fingrar och fötter brändes med cigaretter för att göra henne medgörlig och håret klipptes kort. På torsdagarna fick fångarna ta emot besök och det var de enda tillfällena hon slapp våldtäkterna.

Om det nu var två, tre eller fyra män som stod för de dagliga våldtäkterna så var de i klar minoritet. Att inte de övriga 16-30 grep in till hennes försvar? Tittade de på? Tittade de bort? Säkert fanns där familjefäder bland de häktade. Förmodligen var de rädda för att hamna i trubbel själva och då går det an att offra ett barn.

Länk och länk

Personkemi. Det ordet får sammanfatta något halvmystiskt som är svårt att förklara. Varför uppstår ögonblicklig sympati ibland medan det lika snabbt skär sig med nån annan? Innan man hunnit lära känna varandra väl, på bara några få ögonblick hinner man få en bild av en människa. Och särskilt snabbt utmärker sig typerna man har svårt för.

Bimbon. Besserwissern. Människan som inte har nåt att komma med, men som kan babbla oavbrutet till döddagar. Energitjuven. Martyren. Den självgode. Agitatorn. Motvallsmänniskan.

Det finns en typ som ger mej frispel direkt, och det skäms jag jättemycket för. Det är den hjälplösa typen. Den som nervöst frågar om allt allt allt av rädsla för att göra fel.

- Är jag ivägen om jag står här? Tror du man kan dö om man andas i otakt? Jag tror inte mina barn tycker om mej, vad tror du man kan göra? Säkert att jag inte står ivägen? Jag vet att folk brukar bli irriterade på mej. Men du är väl inte arg på mej va? Va? Va?

Jag har en mycket stark florencenightingale-gen som gör att jag omedelbart tar mej an "nödställda", men bara om de är av en viss typ. Den nervösa får mej att reagera tvärtom. Och när jag pratade om detta med en väninna så sa hon att hon kände precis samma oresonliga agg.

- Jag förstår dem som misshandlar sina kvinnor, för när jag är med en sån får jag sån lust att vrida nacken av henne.

Och hur förfärligt uttalandet än var så måste jag erkänna att jag känner exakt likadant. Jag som är en fredlig människa som aldrig lyft handen mot en annan känner mej så våldsamt provocerad av blotta närvaron av Den nervösa att jag får behärska mej. Det är en ansträngning att vara lika vänlig och tillmötesgående mot Den nervösa som jag är mot vem som helst annan. Jag reser ragg och vill egentligen ignorera och stänga ute människan för att inte fräsa ifrån i vredesmod.

Med andra tölpar och idioter kan jag visa oändligt tålamod, men just dessa som flaggar att de är hopplösa offer är de som gör mej otrevligast. Nej, nu ska vi inte måla allt i svart och vitt, jag kan bli bra irriterad på andra typer också. Grejen är att det är mer accepterat att reta sig på en uppblåst jävel som ger sig på andra, än att störa sig på ett offer som det är så förbenat synd om.

Jag är ingen alltigenom god människa.

Men vad gör man när man känner att man reagerar som en pavlovsk hund på en klocka och blir rabiat från första stund?

- Domedagen inträffar i maj. Det kommer att starta med svält och folk kommer att äta varandra. Skratta inte ni kommer att minnas mina ord, berättar han, fårad och mager, iklädd en rutig sjukhuspyjamas i blått och rött.

Grottan i Nikolskoje uppges hysa minst fyra ton förnödenheter. De instängda har hotat att ta livet av sig om myndigheterna försöker ingripa.

Naturligtvis får de inte hållas, folk är där och ska övertala dem att komma ut. Trots att de hotar med att ta livet av sig. Jag måste säga att det hela känns som ett dödsdömt företag. Det brukar inte gå så himla bra när man förhandlar med hjärntvättade eller allvarligt psykiskt sjuka.

Ledaren själv är schizofren och man kan ju förmoda att han inte behandlas för det utan låter sina demoner härja fritt. Det är smått fantastisk att han lyckats få anhängare till sin sekt, men det visar ju bara på hur desperata de måste vara. De har gått med på att stänga in sig i en grotta så tidigt som ett halvår innan jorden går under, så man får ju hoppas de tagit med sig nåt sällskapsspel. Och den galne ledaren är smart nog att inte ha följt med in.

Så hur ska man lura ut stackrarna? Vilka expertmedlare ska lyckas manipulera ut dem nu när de tydligen hellre dör än kommer ut? En psykolog kan kanske sitta och hålla lite gruppterapi genom lufthålet. Ju fler som tjatar på dem att komma ut, desto mer lär de stålsätta sig, misstänker jag.

Personligen tror jag de kommer ut när de tröttnat på att sitta där. När de börjar reta sig på varandra och undrar vafan de håller på med och blivit lagom purkna på sin ledare som dumpat dem där.

Vad är det med den svenska televisionen? Först tar de bort de analoga sändningarna och nu har svt dessutom beslutat att sända i widescreen-format. För alla oss som har tv-apparater av den gamla typen innebär det en kraftig förminskning av det man ser i rutan, och stora svarta fält uppe och nere. Jag orkar knappt ens titta på vädret längre. Varför sänder de inte i olika format, nu när sändningarna är digitaliserade och allt? Tur man har parabol och kan se på utländsk tv.

Nyligen upptäckte jag att mina gamla favoriter Fry & Lauries fantastiska serie "Jeeves and Wooster" håller på att ges ut på dvd här i Sverige. Vilken lycka! Jag har hittills avnjutit två av de fem avsnitt som säsong ett bjuder på. Första avsnittet tålde att ses om redan någon dag efter första visningen. Jag kan inte nog uttrycka hur fantastiskt mycket jag uppskattar denna serie. Jag blir på gott humör bara jag tänker på den.

Ni som följer Idol eller nån gång bläddrat i en kvällstidning vet vem Daniel är. Han är visst nån slags favorit.

Är det bara jag som tycker han är vanvettigt obehaglig? Jag klarar knappt av att se honom på bild! Det har absolut inget med hans sång att göra, den är är medioker men väcker inga känslor direkt. Men såg jag honom utanför huset skulle jag gömma mej! Jag skulle inte vilja möta hans ögon. Burr!

Jag tycker det där med nakna bröst i badhus är löjligt, inget annat. Onödigt tjafs. Men många kvinnor verkar ju vilja visa så mycket naket som möjligt även på andra ställen. Nakna magar och enorma dekolletage på såväl unga som gamla. Själv är jag inte så pigg på det där. Jag skäms inte för min kropp och har inga problem med att visa mig på stranden i baddräkt, trots celluliter och några kilon för mycket (enligt nutida ideal, inte enligt mig). Men jag gillar inte att gå omkring halvnaken i vardagslivet. Jag känner mig inte bekväm med urringade tröjor, och ser ingen estetisk fördel i att visa min navel. Men det är jag det.