Jag som inte läser böcker har förstås inte läst ett ord Ranelid skrivit. Men idag berättar han för både Aftonbladet och Expressen hur han mår och plötsligt slår det mej att han kanske inte "bara" är egenkär, det kanske är ett uttryck för psykisk sjukdom. Varför baktalas jag som den självförhärligande människa jag är, frågar han sig och jag får ett välbekant obehag av hans retorik. Såna här snubbar har jag mött och de mår inte bra.

Inte ens Strindberg hade det så illa som jag. Läs nu högt här hur bra jag är. Citera mej ordagrannt. Min bok liknar inget annat. Den och den har gjort mej illa, men inte baktalar jag dem för det. Jag säger bara att de inte är författare.

Men jag har förstått att kreativa människor "ska" må dåligt. Man ska hela tiden vackla på vansinnets brant, då blir man, om man har tur, geniförklarad.

Jag vet inte hur bra Ranelid är som författare, men om det står i paritet med hans psykiska ohälsa är han säkert skitbra.