Analog kommunikation
Som liten grabb kom jag till Malmö, och ganska snart fick jag en bästis. Han hette Olof och bodde i lägenheten rakt ovanför oss. I rummet rakt ovanför mitt till och med. Så småningom kom vi på att vi kunde dra varsin sladd genom ventilationsluckan, över fasaden och så in genom ventilationsluckan hos den andre. I ena änden varsin bandspelare som förstärkare samt en mikrofon. I andra änden en liten högtalare. Så när man hade något på hjärtat knäppte man bara på sin bandspelare, pratade i micken och så hördes det i den andres rum!
Himla påhittigt, tyckte vi!
Det sägs att elektronikindustrin så småningom kom på något liknande, som de kallade för interntelefon. Men hur kul var det?
Det var ju riktigt tekniskt och fiffigt. Jag vill minnas en tid med burkar och snören…
Presens konjunktiv — 06-09-2007 @ 08:29
Jag och min bror hade också våra rum på varsin våning i radhuset, det ena över det andra. Vi hade en så kallad snabbtelefon, och drog sladden hänga löst utanför huset och in genom föntrena. Men det var ju inte lika påhittigt och fint som er egna uppfinning.
Ullah — 06-09-2007 @ 09:11
Presens K: same same
Ullah: visst var vi framåt?
Skrivkramp — 06-09-2007 @ 11:32