Jag "jobbar". Hjälper till genom att retuschera bröllopsfoton. Många tankar hinner fara genom ens medvetande när man detaljgranskar samma ansikten timme ut och timme in. Tankar om skönhet och självbild.
Vad tänker du när någon tar fram en kamera och riktar den åt ditt håll? Ler du om du blir ombedd? Vad ser du när du tittar på foton där du är med? Är du nöjd, blir du glad åt att ögonblicket finns bevarat? Eller ser du skavankerna du är missnöjd med?
Folk klagar på sina pass- och körkortsbilder, så hur petiga ska de inte vara med sina bröllopsfoton, tänker jag. Om de ville se ut som de gör "på riktigt", till vardags, så hade de väl inte köpt dyra kläder och suttit i timmar hos frissan. Om det inte var så noga med bilderna hade de väl inte betalat en fotograf för att göra jobbet.
Så jag försöker göra dem så som jag tror att de hade velat se ut.
Jag tar bort vecken mellan ögonbrynen, fårorna som flankerar munnen. Jag minimerar puffade ögonlock, dubbelhakor och gäddhäng. Dubbelbröst och svullna fötter pressas tillbaka och tusentals blemmor som flammat upp inför den stora dagen, dem trollar jag mödosamt bort, en och en, i bild efter bild.
Medan jag duttar med det magiska verktyget som döljer alla ojämnheter i huden blir jag plötsligt tveksam. Vill personen ha sitt födelsemärke kvar? Är ärret en ständig källa till förtvivlan, eller bärs det upp med stolthet? Som en trofé efter en särskilt prövande batalj.
Jag suddar ut hår som sticker ur öronen, som lyser i motljuset på näsan. En har särskilt bett om att bilringarna inte ska få dominera och jag får höra att det är bäst att ta i lite extra när det gäller budoirbilderna. "Du vet, annars får de såna komplex att de ställer in bröllopet." Och jag har full förståelse för fåfängan. Jag nyper in näsroten och planar ut höknäsan och öppnar smala ögonspringor. Jag ger konstgjord belysning där ögonbryn skuggat blicken. Jag bleker och jämnar ut tänder och klistrar in ett ansikte från en annan bild om så krävs. När jag är klar lägger jag på ett glamourfilter som kostar multum och bilden ser ut att passa i vilken parfymreklam som helst.
Bilderna ska ge illusionen av fullständig lycka, som en magisk trollformel mot olycka och skilsmässa. Ju vackrare de är, ju mer de strålar, desto bättre försäkring. Jag skarvar med sanningen och ger det de vill ha. Hoppas jag. För kanske hade brudgummen hellre behållit sin deformerade panna än att se sådär glammigt gay ut. Förresten spelar det ingen roll vad han säger, det är ju hennes dag.
