Är det bara jag som tycker så illa om söndagar? Förmiddagen är väl OK, men ju längre dagen går, desto mer obehag känner jag. Det är måndagen som spökar. Varje söndagskväll känner jag mig stressad och spänd inför den nya veckan och inför all trötthet jag vet att den kommer att föra med sig. Suck.

Jag tror jag klarade två timmar i eftermiddags.

Man markerar ett stycke text och klipper ut det. Sparar dokumentet. Uppdaterar ett annat dokument för att se om något förändrats. Försvinner allt och det står ERROR så vet man att man gjort fel. Då får man klistra in textstycket igen, på exakt rätt plats. Minns man inte var i röran man klippt får man gå till sin sparade kopia och kopiera hela texten, gå tillbaka till den text man editerade, markera allt, klistra in, spara och kolla upp på andra stället om det blev rätt. Sen letar man efter en annan textsnutt som kan vara villig att låta sig klippas bort eller flyttas på så att det blir som man vill ha det. Ganska många gånger har jag tänkt att "den här gången måste det bli rätt" utan att för den skull ha rätt.

Det är då hjärngelatinet förlorar sin spänst. Tankeförmågan förlorar sin ytspänning och läcker ut, svämmar över i alla bredder och man lyckas inte formulera nåt mer välartikulerat än glurr.

Jag känner mej så stjópidd.

Uppdatering:

Vid halv tio kände jag mej redo för ännu en brottningsmatch. Jag klarade att identfiera vilka markörer som kunde raderas utan att påverka innehållet. Jag identifierade en hel del punkter som måste åtgärdas och som kräver att jag läser på och hittar kommandon att sätta dit. Dessutom fick jag onda aningar om att mitt stoltaste ögonblick kan ha varit otaktiskt och att jag måste klistra in infon jag tidigare klippte bort. För att sedan meka om så att de länkas till externa filer… som jag förstås måste skapa. Gjälp! Jag hade hoppats att snart vara igång, eller att jag åtminstone skulle vara klar för launch inom tre veckor, men nu tvivlar jag.

Återhämtningen tar tid. När gelatinet väl runnit ut tar det sin modiga tid att samla ihop det igen och få det att anta fast form. Imorgon ska jag spola ur öronen och jag hoppas inga smartceller råkar följa med ut av misstag. Men hey, jag hade också flytt om jag fick chansen.

”50 miljarder myggor kan inte ha fel. Ät skit!” är ju en skojig formulering.

När bloggåret 2007 ska summeras kan den kanske kompletteras med att 250.000 veckoliga Schulmanläsare väl inte kan ha fel.

Av samma skäl.

Varför svär folk så mycket? Man skjuter in "fan", "djävla" och "helvete" nästan överallt. Till och med små barn går omkring och svär, och nu börjar folk svära också i sina bloggar. Inte för att jag tror att det är något nytt, men ändå. Det är så fult.