Var var du
när du fick reda på att JF Kennedy mördats? (I min mammas mage. Ja, jag uppfattade nog inte riktigt nyheten, men ändå…) När Palme mördats? (Nyss uppstigen ur sängen och yrvaken.) Men ändå, mest intressant av allt, när du fick reda på att prinsessan Diana dött? Jag minns det som igår. Jag minns den soliga sensommarmorgonen när jag knäppte på Sky och tyckte att nyheterna var så konstiga. Långsamt, långsamt kröp insikten fram. Vilken chock! Totalt oväntat. Alla kvinnor jag kände blev berörda och ville diskutera saken. Underligt det också. Jag beundrade inte ens Diana och är emot kungahusen som företeelse. Men hon var ändå en människa med ett alldeles speciellt levnadsöde. Och så hade hon två unga söner som fortfarande behövde sin mamma.
Det är ett jättestarkt minne för mig. Jag hade landat i Paris några dagar innan, och på söndagen skulle jag ta tåget ut på landet för att för första gången träffa barnen jag skulle ansvara för under året. På stationen skrek löpsedlarna ut vad som hade hänt.
Presens konjunktiv — 30-08-2007 @ 09:53
När Palme mördades var jag och en kompis hos en tredje väninna och vi satt klistrade vid radion den natten för att få det bekräftat.
Jag tror jag fick reda på om prinsessan Dianas död på nätet, ett amerikanskt chatforum jag bevistade.
Attentaten mot WTC minns jag, jag stod och stirrade på tv:n och kunde inte lämna den på hela dagen. Ringde och kollade att ingen jag kände var i närheten.
Salt — 30-08-2007 @ 13:17
Palmemordet är också starkt för mig. Det är enda gången jag har sett min pappa gråta.
Attentaten mot WTC… Ja, det första gången svärmor sa att hon älskar mig.
Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Att jag skiter i vad som händer i världen och bara bryr mig om hur det påverkar mig?
Presens konjunktiv — 30-08-2007 @ 13:21
11/9 - jag minns hur jag tittade på TV och blev panikslagen. Genom huvudet rusade tankar som: “Tredje världskriget! Nu är det vår tur!”
Estonia: jag satte på radion på morgonen och det var bara lugn musik i stället för flams som vanligt. Det kändes lurt, och på TV bekräftades det hemska som hänt.
PK: Nej, det visar väl bara att vi reagerar om något stort händer, och att det är lätt att minnas. Det betyder inte att man struntar i världen, tycker jag.
Ullah — 30-08-2007 @ 14:15
11 september: jag stod i köksdörren och såg på tv:n i vardagsrummet hur planen for in i husen. Barnen hade satt igång tv:n för att se nåt såpaaktigt antar jag.
Estonia: Jag hade ingen aning om det när jag kastade mig in på jobbet strax innan det ringde in.
Diana: de sade det på radion på nyheterna när jag vaknade. Som när de läser telegram.
Palme: Pojkvännen->maken och jag brukade lösa Melodikrysset i sängen. Men det blev aldrig nåt Melodikryss. Nyheterna bra drog ut och drog ut och drog ut och de pratade med en taxichaufför och det tog lång tid innan vi fattade vad det var de pratade om.
Cecilia N — 30-08-2007 @ 21:44