Dina och Dorinda
När vi ändå är inne på ämnet bra böcker, så måste jag få nämna en bok som jag älskade när jag var liten. När jag sedan läste om den som vuxen tyckte jag nästan att den var ännu bättre än jag mindes den! Det fanns en massa kul detaljer i den för vuxna som jag inte uppfattat tidigare. Det är (naturligtvis) fråga om Det blåser på månen av Eric Linklater (åh, jag borde nämnt honom bland mina Eric-idoler när det ämnet var uppe i somras!). Det handlar om de två systrarna Dina och Dorinda som bland annat måste rädda sin pappa major Rytter som försvunnit i Bombardiet, men innan de hinner de bli både jättetjocka och jättesmala, hamna i bur på zoo som kängurur och en massa mer. Såg att boken nyligen återutgivits på svenska med nya illustrationer. Vill absolut inte förringa den nya konstnärens arbete, men för mig finns bara bilderna som är tecknade av Nicholas Bentley. De är en del av den helhet som Det blåser på månen innebär för mig.
Åh! Den är underbar. Framför allt scenen när de övar på att göra ingenting.
Presens konjunktiv — 29-08-2007 @ 22:05
Men… jag känner igen titeln, är säker på att jag läste den i bokslukaråldern och älskade den… MEN. Ändå känner jag inte igen ett ord av din beskrivning! Minnet är som en tvättsvamp. En mycket porös och läckande tvättsvamp som passerat bäst-föredatumet.
Salt — 29-08-2007 @ 22:05
PK: Härligt att få medhåll!
Salt: Läs om den och strunta i Expressens lista!
(Märkte ni båda att ni skrev samtidigt?!)
Ullah — 30-08-2007 @ 09:20
åååh, den läser jag ju NU för min lilla!! vi har kommit till att de är känguruer. jag ska ha läst den för den stora också, men det har jag inget minne av. de har varit ganska trista hittills, i sin smak, varken gillat Mumin eller Prostens barnbarn som jag älskade högt själv. det verkar kunna arta sig nu dock..
vajlan — 30-08-2007 @ 12:02
Vajlan: Värsta bästa boken!
Ullah — 30-08-2007 @ 12:24
Och jag blev bara upprörd när jag försökte läsa den i unga år och har låtit bli att plåga mina barn med den. Jag är fascinerad att folk tycker så mycket om den.
Däremot tyckte jag om Tant Mittiprick som inte heller gör saker som vanligt folk. Och Pippi Långstrump.
Jag undrar vad det var för nåt hos Dina och Dorinda som jag inte klarade av …
Cecilia N — 30-08-2007 @ 21:39
Pippi Långstrump har jag en hemma, det räcker jättebra för mig. jag gillar inte Astrid Lindgren nåt vidare alls. vet att det är som att svära i kyrkan att säga det, men så är det. det är sån bullshit när folk säger att Pippi är sååå cool o rolig o ett sånt föredöme för flickor osv, men ingen pallar med en Pippi i verkligheten, inte ens hälften av en! I could go on and on about just det här, bäst jag stoppar här på en gång!
vajlan — 30-08-2007 @ 22:47
Vajlan! Jag funderade på ett liknande inlägg, men tänkte att många skulle bli så arga… Jag gillade Pippi när jag var liten, men nu står jag inte ut med henne. Jag står överhuvudtaget inte ut med idoliseringen av Astrid Lindgren. Det är så överdrivet. Jag vänder mig inte mot henne, utan mot det faktum att hon ses som ett nationalhelgon som alla måste älska och vörda.
Ullah — 31-08-2007 @ 07:40