Kanske fånigt, men i somras när jag var i kungliga huvudstaden roades jag av namnet på den här affären och tog ett foto. Nu kommer det väl till pass när jag skall träna mig i att lägga upp foton, så jag visar det här. Jag har faktiskt ingen aning om huruvida det finns filialer till butiken i andra städer också, men det gör det förmodligen. Hur som helst, för att jag skulle uppmärksamma namnet krävdes tydligen att jag åkte bort någonstans.

Sometimes the mind, for reasons we don’t necessarily understand, just decides to go to the store for a quart of milk. - Diane Frolov and Andrew Schneider

Ja, nu gäller det för mina medskribenter att hålla tempot och inte tappa stafettpinnen, för nu är jag i gasen!

Bland det äckligaste man kan hitta i ett hem är den lilla silgrunkan i badkaret. Det som en bit ner i röret samlar upp hår innan vattnet strömmar ner i avloppet. Med jämna mellanrum måste man ner där och mojsa runt och det är ingen angenäm upplevelse. Hårtofsar som nästan antagit flytande form, ikläggat i fosforerande balsamkluttar där välgödda bakterier hänger i smällfeta klasar. De där ansamlingarna består av högkoncentrerade toxiner som lätt skulle slå ut hela bergsbyar av isolerade befolkningar med sämre immunförsvar. En enda strykning skulle fräta bort asfalten på motorvägen, om man så ville.

I denna vibrerande högspänningsdekokt trycker man ner badproppen. Idag har den en pinne som är kanske 5-6 cm lång. Det blir som när man mäter oljan. Skillnaden är att badproppspinnen aldrig torkas av och likt en bomullstopz på CSI samlar den förödande bevismaterial som vittnar om ond bråd död.

Detta hann fara genom mitt huvud när jag helt oförhappandes råkade kliva på badproppen, som försåtsminerat badkaret. Pinnen stack rakt upp, och hade jag tryckt ner foten med hela min tyngd hade pinnen enkelt spetsat mej. Den hade trängt in djupt, med extra högkoncentrerade biokemiska badkarsbakterier på dess yttersta topp. Jag hade vrålat, vrålat mej igenom hela ambulanstransporten in på operationssalen.

När man amputerat benet strax under knäskålen skulle en vänlig läkare berätta om hur jag måste träna mobilitet och stärka muskler jag inte visste att jag hade. Och när jag ömkligt suckat till svar hade han förnumstigt påpekat att allt detta hade kunnat undvikas, bara jag rensade avloppet lite oftare.

En gång i tiden hängde jag med. Iallafall hjälpligt. Det var då det, nu är det helt andra grejer som gäller och det förväntas att jag ska veta vad MySQL är och kunna hantera det! Sen slänger man in ett litet Apache också, som om det inte var lika främmande. Ska det vara så svårt? När allt man vill göra är att blogga?! Jag är fast i databasträsket och vet inte hur jag ska ta mej upp!

Stora förändringar på gång i bloggvärlden. Man får börja tänka på ett annat sätt. Säkert en nödvändig omställning. Det är bara att tacka för det som varit och hoppas på att allt blir bra till slut. Det känns skönt att vi i alla fall har kvar något av Salt här, och hoppas att hon vill titta in till oss då och då med sina visdomsord.

(Hoppas förresten att hon inte delat upp sig i horrokruxer.)