Det låter som kärlek
Guldsommarens ämne ser ut att bli otrohet. Med tanke på ordbokens definition (”brist på lojalitet”) tyckte jag dock att även det begreppet (dvs. lojalitet) behövde en duvning.
Nationalencyclopedins definierar lojal så här: ”som alltid står på ngns sida och är beredd att hjälpa”, men det är att gå alldeles för långt. Lojaliteten måste nämligen alltid vara ömsesidig för att vara meningsfull. Jag kan vara hur lojal som helst, men är inte motparten det så står jag där med både lång näsa, tvättad hals och skägget i brevlådan. Utnyttjad.
Och då är jag inte lojal utan snarare dum. För att inte säga självdestruktiv.
Om vi däremot förutsätter att båda parter faktiskt är lojala mot varandra blir otroheten omöjlig. Otänkbar. Ogenomförbar. Ni är ju lojala och gör ingenting som skulle kunna skada, eller såra, den andra. Tvärtom, ni står aktivt vid varandras sida och hjälper varandra.
I mina öron låter det som kärlek!
Andra bloggar om: otrohet, lojalitet, kärlek, guld
Är det verkligen bara delad lojalitet som gäller? Jag tänker på lojalitet mot kronan, mot staten. Jag tänker på vuxnas ansvar gentemot barn, som inte kan förväntas hantera samma ansvar. Jag tänker på sekretess, läkare och präster ska bevara ens hemligheter utan att själva förvänta sig samma sak i gengäld.
Om man lider av en aldrig så liten skada där omdömet inte är så knivskarpt som hos oss andra (som ju aaaldrig gör fel) så blir det väldigt problematiskt.
Jag tror det är väldigt ofta man avslöjar för mycket, just för att när man pratar om sig själv så är andra människor inblandade väldigt ofta. Om jag är olycklig över att ha behandlats orättvist så är det svårt att prata av sig utan att den andra omnämns. Just sånt som svärföräldrar lägger på minnet och aldrig förlåter, medan man själv gått vidare.
Vad jag krånglar till det! Men jag tycker verkligen att det är väldigt svårt.
Salt — 28-06-2007 @ 11:49
Salt: visst krånglar du till det … but that’s what you do!
Fast min lojalitetsförklaring (kan man säga så) var nu avsedd som en pendang till otrohetsdiskussionen, därav den - avsiktliga - begränsningen till lojalitet i ett förhållande. Håller du med då, då?
Skrivkramp — 28-06-2007 @ 11:56
“Jag kan vara hur lojal som helst, men är inte motparten det så står jag där med både lång näsa, tvättad hals och skägget i brevlådan. Utnyttjad.”
Detta är då i så fall vad jag kan definiera som otrohet.
Motsatsen blir som du säger … kärlek. Som inbegriper just lojalitet.
Christina — 28-06-2007 @ 12:40
Nu revs en massa upp. Letade fram det brev jag skrev i desperation till den man som redan hade gått. Jag känner lyckligtvis inte igen mig. Att läsa det igen var som att strypas. Lojalitet? I övermått. Tror jag. Läs om du orkar.
Christina — 28-06-2007 @ 13:31
Haha, jag insåg just att det jag försökte bädda in var “ibland är partnern inte tillförlitlig” och illojal just för att han/hon inte vet var man drar gränserna för vad som är ok och inte.
)
Jag vet att några ex blivit vansinniga över mitt sätt att utbyta förtroligheter med väninnor och helst skulle de inte vilja bli omnämnda öht.
I ett vänskapsförhållande förlitar man sig på att vännen intar en terapeuts förhållningssätt i lyssnandet och stöttandet och aldrig avslöjar vad som yppats.
För att dra det till sin spets: jag ska kunna säga till min bästis att min partner är dålig i sängen (för att jag behöver ventilera och få hjälp att hitta en bra lösning) men min karln får absolut inte säga nåt liknande om mej - allra minst till någon av honkön. (Eftersom det då betyder att han vill ligga med henne. Såklart!
[Otroheten och -beteendena är inte begränsade till sexuella relationer, vi beter oss ofta likadant när vi känner oss svikna av en vän eller en familjemedlem.]
Salt — 28-06-2007 @ 14:00
Skrivkramp - vad har du för lustig definition på kärlek!?
Nej, skämt åsido… visst måste det väl vara så. Däremot tycker jag inte att man ÄR dum om man är lojal mot någon trots att den andra inte är det. Man kan lätt KÄNNA sig dum, men det är en annan sak. Det är väl bra om man odlar sin egen självrespekt genom att vara mot andra så som man vill att andra ska var mot en själv - oavsett om de andra agerar likadant eller ej?
Visionary soul — 30-06-2007 @ 12:27
fint skrivet! läste nåt ljuvligt om “trohet som läggning” på bruden.blogspot.com. det var mitt bidrag till bloggvärlden idag. jo, är man schysst fast nån annan inte är det är man inte dum, inte om man inte gör det o gör det o gör det. man är trogen sina ideal. varför göra dumt för att andra gör det? och jag uttrycker mig väldigt illa nu, men det är sent som satan.
vajlan — 05-07-2007 @ 00:52