Guldsommarens ämne ser ut att bli otrohet. Med tanke på ordbokens definition (”brist på lojalitet”) tyckte jag dock att även det begreppet (dvs. lojalitet) behövde en duvning.

Nationalencyclopedins definierar lojal så här: ”som alltid står på ngns sida och är beredd att hjälpa”, men det är att gå alldeles för långt. Lojaliteten måste nämligen alltid vara ömsesidig för att vara meningsfull. Jag kan vara hur lojal som helst, men är inte motparten det så står jag där med både lång näsa, tvättad hals och skägget i brevlådan. Utnyttjad.

Och då är jag inte lojal utan snarare dum. För att inte säga självdestruktiv.

Om vi däremot förutsätter att båda parter faktiskt är lojala mot varandra blir otroheten omöjlig. Otänkbar. Ogenomförbar. Ni är ju lojala och gör ingenting som skulle kunna skada, eller såra, den andra. Tvärtom, ni står aktivt vid varandras sida och hjälper varandra.

I mina öron låter det som kärlek!

Andra bloggar om: otrohet, lojalitet, kärlek, guld