Otrohet: människans oväsen!
OK, Salt har utmanat oss på ämnet otrohet, som sannerligen är vidöppet för tolkningar (och dessutom saknar Guldbloggen, till skillnad från skolans uppsatsskrivningar, en magister som med linjalen i hand tar sig rätten att förkunna att texten avviker från ämnet. Å andra sidan har vi kommentatorer. Gudskelov!).
Hursomhelst tänkte jag diskutera vad otrohet egentligen är och vem det egentligen är som är otrogen. Är den otrogne den i förhållandet som efter år av torka vänder sig till någon som faktiskt både kan och vill älska en stund – eller är det den som framhärdar med att det visst ska vara ett förhållande men sedan ändå inte ställer upp på att fullborda det?
Och vad ska man kalla det att till slut ställa ultimatum: "blir det inget sex i det här äktenskapet så avgår jag"? Är det trohet mot förhållandet som idé eller är det utpressning? Och vad ska man kalla den som tycker att ett rimligt förhållande inkluderar sex, med den egna partnern, men ändå inte ställer saken på sin spets?
Och så är det dags för en tonartshöjning i detta blogginlägg: handlar otrohet alltid om sex? Är det otrohet att diskutera livets väsentligheter med någon annan än den partner man lovat att dela livet med i vått och torrt? Är det otrohet att strimla sin partners hemligheter med någon annan? Är det otrohet att skaffa sig glädje och skratt utanför ett grått förhållande? Eller är det rent av en plikt, eftersom ingen kan kräva allt av en enda människa?
Och måste det vara en person av motsatt kön för att det ska vara otrohet?
Många frågor, förvisso. Men sommaren är lång och i det här vädret blir det ändå inga besök på stranden.
Vad kul att även du angriper ämnet!
Det är intressanta frågor du ställer. Jag har aldrig varit i ett sexlöst förhållande och aldrig behövt ta ställning till det du beskriver. Men jag blir lite förfärad vid tanken på att det skulle kunna bli ett problem i framtiden! Hur reagerar jag då? Vad gör jag?
Det andra du beskriver, om en förtrolig närhet med en annan, det har jag mer erfarenhet av. För mej som är svartsjukt lagd är det förfärligt att tänka sig att min partner skulle vara upptagen vid tanken på nån annan. Uppmärksamheten och euforin (eller oron eller whathaveyou) ska tillhöra mej! Samtidigt skulle jag nog bli galen om min partner krävde att jag bara hade fokus på honom… Jag är fullt medveten om att det är både omoget och irrationellt.
Jag hade en sambo som var ruskigt svartsjuk på en av mina väninnor. Jag “kunde” inte förstå det eftersom det inte var nåt sexuellt mellan henne och mej, men det var just det att hon och jag hade så mycket gemensamt, att vi hade roligt i varandras sällskap och vi hade ett umgänge han inte inkluderades i.
Jättebra frågor, Skrivkramp!!!
Salt — 27-06-2007 @ 16:41
Alltså. Sommaren räkcer inte för att hantera det här.
Visst tänker man sex i första hand när någon säger otrohet. Och jag är benägen att hålla med.
En ordlista säger så här: brist på lojalitet (särskilt om sexuella förhållanden)
Men vad är då att vara lojal?
Satt i ett eget perspektiv med egna värderingar och tankar så tänker jag att otrohet för mig har med sex att göra. Och ja. Den som kliver utanför sitt förhållande och har ett sexuellt umgänge med en annan idkar otrohet … det spelar (för mig - återigen) ingen roll om förhållandet man har är skit, för jävligt, piss och misär. FÖRST tar man itu med detta förhållande - med respekt för den partner man ändå valt att leva med. Sedan kan man studsa vidare. Men inte inte inte bakom en rygg som tillhör en person man lever tillsammans med.
Skulle sedan min partner välja att dela förtroligheter med en annan så skulle det (för mig) också vara åt det hållet. Jag skulle känna mig kränkt och naken. Uthängd och sårbar. För att hemligheter har dragits för någon annan. SOm jag inte vet om. Eller känner.
Nej. Jag kan inte köpa otrohet. Det går inte. Om jag ska leva i ett förhållande igen måste det vara med respekt för varandra. Och om “varandra” då inte vill att den ena ska “vänstra” då måste jag respektera detta. Sedan kanske man kan se förhållande där parterna inte bryr sig om just detta … men … näe … då är det ju inte ett förhållande som jag tänker mig förhållande.
Men åååå vad jag snurrar ….
Christina — 27-06-2007 @ 17:32
Precis, Christina, det snurrar för mig med när jag tänker på dessa saker. Och när jag sedan börjar tänka på VARFÖR, så snurrar det ännu mer. Det finns så många orsaker. Vem är jag att döma andra? Man får göra sitt bästa och leva med det faktum att vi bara är människor.
Ullah — 27-06-2007 @ 18:05
Salt; Christina; Ullah: vad bra att det snurrar - det snurrar för mig också, så välkomna i klubben. Jag skulle till och med vilja påstå att allt är som det ska, så länge det snurrar. Det är när det står stilla och svart bara står mot vitt som den verkliga krisen är här.
Är ni fler där ute som är snurriga? Vad tänker ni i så fall?
Skrivkramp — 27-06-2007 @ 19:18
Nu tänker jag dra bloggandet i otrohetshärvan. Om det är ett brott mot partnerns integritet och relationens helgd att prata bakom ryggen på denne så är det nog många bloggare som dagligen går över gränsen.
Det är skitsvårt att anförtro sig åt en vän (eller en blogg) om hur tufft man har det med den ena eller andra personen utan att samtidigt avslöja och klä av denne i all sin ynklighet. Och för all del, om jag betett mej riktigt illa eller varit allmänt pinsam så skulle jag helst vilja att vittnena tog med sig detta i graven. Och själv ÄLSKAR jag ju att ta del av andras anekdoter ur livet. Var går gränsen mellan skvaller och terapi, kan man fråga sig.
Salt — 27-06-2007 @ 20:13
Mmm … jag syftade på när det visade sig att min dåvarande man under en tid då han lärde känna den andra kvinnan tömde sig på allt om vårt förhållande. Jag är dum om jag inte förstår att han också pratade om mig. Mig som person i vårt förhållande. Det är en form av otrohet för mig. Jag kan fortfarande känna obehag av just detta.
Att tala om någon annan (överhuvudtaget) när denne inte kan bemöta eller delta är jag smått allergisk emot. Tvärvänder ofta när sådana samtal drar igång. Oftast.
Så för mig är otrohet mer än sex på annan kudde … och kanske också att det snurrar så för att otrohet är så mycket olika .. för så många olika. Alla har sin definition.
Christina — 27-06-2007 @ 23:11
… men vad ÄR detta … jag har ju snurrat med det här nästan hela natten
Jag menade alltså om man talar nedsättande … om någon … beklaga sig … röja innersta hemligheter …. tala illa om någon …
… menade jag.
Christina — 28-06-2007 @ 07:33
Christina - Vad är det du försöker förklara? Jag tyckte det var solklart vad du menade, men nu undrar jag om du egentligen menar något annat. Utveckla gärna!
Salt — 28-06-2007 @ 09:37
Ingen kan uttala sig om vad otrohet är och det beskriver ju skrivkramp bättre än någon. Är det i det ögonblick du känner dig sviken? vilka löften fanns? var dom uttalade eller bara ärvda? varje fall är unikt men ordet otro missbrukas, otro mot vem? otro mot vilka löften? Otro mot sig själv?
Moddan — 28-06-2007 @ 09:41
Det var väl Christina som började med att titta i ordboken och fann att otrohet var “brist på lojalitet (särskilt om sexuella förhållanden)”. Det räcker så bra så, man behöver inte ens parentesen.
Fast nu måste jag kanske skriva ett inlägg om vad lojalitet är i stället …
;-)
Skrivkramp — 28-06-2007 @ 10:00
Gör det! Skriv om lojalitet, för annars måste jag göra det.
Vilken slags lojalitet förväntar vi oss av partners, vänner och familjemedlemmar? Vi begär ju bara sexuell trohet av våra partners, men i övrigt har vi väl liknande krav på att våra kära ska vara lojala?
Vad är det som gör den sexuella troheten så viktig då?
Salt — 28-06-2007 @ 10:47
Det sexuella i ett förhållande är väl (för mig) den handling som klär av respektive person naken (i dubbel mening dåra ..). Där allt avslöjas och läggs blottat. Kanske det är därför som just en sådan form av otrohet blir så total.
Är man lojal betyder det väl att man är pålitlig, solidarisk … och då måste man väl (?) gå tillbaka till vad som då är pålitligt … och detta i samband med vad man någonstans lovat varandra … att lita till. Eller på.
I ett förhållande litar jag på (och till) att min partner respekterar mig, bevarar mig i en tvåsamhet, inte sviker min förtröstan, mina innersta känslor.
Men för mig blir frågan om det kommer per automatik? Är det outtalat? Eller bör/ska det definieras?
… Okej, vi inleder ett förhållande men då förväntar jag mig din lojalitet och respekt enligt följande … bla bla bla …
Christina — 28-06-2007 @ 11:21
Jag tycker att otrohet handlar om sex. Man måste få prata med vem man vill om vad man vill, annars hamnar man ju i åsiktsförtryck… eller? Helst vill jag ju att mina närstående ska prata med MIG om de har problem med mig, men alla mina erfarenheter säger mig att varken andra eller jag klarar att alltid ta diskussionen där den kanske hör hemma… kanske, för man kan faktiskt behöva andra människors infallsvinkel också, ibland… Redan som ca 12-åring råkade jag ut för att få reda på att min bästa vän sedan ca 7 år pratade skit om mig så fort jag vände ryggen till. Det uppfattade jag som ett svek, men inte som otrohet. Jag bröt med henne… men lärde mig väl att ingen av oss människor är perfekta. Sexuell trohet har jag däremot svårt att förstå att det ska vara så svårt att hålla sig till, trots en egen engångs-otrohet en gång i tiden…
Visionary soul — 30-06-2007 @ 12:21
men när det kommer till sexuell otrohet, vad räknas? är det bara fullgånget samlag? var går gränsen mellan att säg.. uppskatta mänskliga möten och att svika? handlar det om att kunna göra det man gör framför sin partner utan att skämmas? somliga gör ju vad som helst utan att skämmas liksom… var går gränsen mellan att uppskatta skönhet o att tänka sig hur det skulle vara att vara med andra än den man lever med? är DET okej att fantisera om andra? vissa tycker det är helt okej (särskilt de som tycker det är okej att nuppa med andra då förstås) medan andra tycker tanken på andra ÄR otrohet? vill man att ens partner ska vara trogen av respekt och hänsyn eller duger bara att h*n är så förtjust i en själv att h*n inte ens är sugen på nåt annat? om ens partner fnissar sig fördärvad i samtal med nån, på ett sätt den aldrig gör med en själv, är man ogin om man blir sotis? kan man bli sotis på tro/jobb/släkt/hobby som upptar väldigt mkt tankar energi tid pengar osv hos den andra? svårt på min ära!! läs gärna bruden.blogspot.com’s inlägg i frågan, det var en underbar text!
vajlan — 05-07-2007 @ 01:03
och nu var jag nog otydlig. när jag säger “uppskatta mänskliga möten” menade jag Vad för slags umgänge med andra är okej? Är det okej att flirta med andra? Hur mkt, på vilket sätt, med vem, varför? Handlar om det Tanke o avsikt bakom och om man är en “social” person eller är det alltid att ses som att man är bekräftelsetorsk som måste ha mer än man får hemma? Kan man förvänta sig bekräftelse hemma öht, är det rimligt? Nu är jag spytrött så nu ska jag inte svamla mer, men ojojoj vad spännande ämne!
vajlan — 05-07-2007 @ 01:07
Vajlet - Mycket intressanta och adekvata frågor. Men hur kommer man åt svaren? Jag har ägnat mycket tid åt att stöta och blöta detta.
Salt — 06-07-2007 @ 10:05
Otrohet, för mig behöver inte otrohet vara en sexuell aktiv handling.
För mig handlar det om att den du älskar och vill dela ditt liv tillsammans med missbrukar ditt förtroende.
Och med detta menar jag att:
Man kan vara fysiskt otrogen genom att genomföra handlingar med en annan person. Men jag anser att du är lika mycket otrogen om delar med dig av dina innersta tankar och fantasier med en människa som inte är din partner.
Tänk dig in i situationen att din partner har surfat porr på nätet, skrivit sensuella brev och historier som har skickats till en annan person. Att din partner har sparat ner pornografiska bilder och foton (som har fåtts genom chatt) på sin dator. Skickat mail och chattat med helt
främmande personer om sina sexuella fantasier och även uppmuntrat.
För mig är de sexuella fantasier jag har något jag vill dela med mig av till min partner så min partner kanske kan få mig att uppleva någon av dem tillsammans med henne eller honom?
Självklart ska man ha fantasier som man inte behöver dela med sig av till sin partner, men genom att aktivt skriva ner dom och annan personlig information till andra anser jag att man gör en otrogen handling.
För att göra detta måste man gå bakom ryggen på sin partner, i smyg dela med sig av det personliga som ofta är väldigt eftertraktat av ens partner till en helt okänd individ.
Man begår en handling styrd av en tanke som leder till att man kan såra sin partner väldigt mycket.
Man ska behandla sin partner på samma sätt som man vill bli behandlad själv…..
Åsa — 19-09-2007 @ 12:59
Skulle igentligen kommentera social eller bekräftelsetorsk men fick många tankar angående otrohet. Orohet är ju inte verkligt förrens man själv har dåligt samvete eller är sotis. Och det ska väl inte behöva komma till sånna dumma känslor om man bara är öppen och delar sitt innersta med sin älskling. Och känner att man får ta del utav sin älsklings innersta tillbaka.
Har jag fel? Sen vill jag bara tillägga att jag har ett enormt bekräftelsebehov. Jag vill att folk ska se och höra mig hela tiden och tycka att jag är så djävla bra. Nu har jag sagt det.
Henrik Larsson Bauman — 04-11-2007 @ 00:43