OK, Salt har utmanat oss på ämnet otrohet, som sannerligen är vidöppet för tolkningar (och dessutom saknar Guldbloggen, till skillnad från skolans uppsatsskrivningar, en magister som med linjalen i hand tar sig rätten att förkunna att texten avviker från ämnet. Å andra sidan har vi kommentatorer. Gudskelov!).

Hursomhelst tänkte jag diskutera vad otrohet egentligen är och vem det egentligen är som är otrogen. Är den otrogne den i förhållandet som efter år av torka vänder sig till någon som faktiskt både kan och vill älska en stund – eller är det den som framhärdar med att det visst ska vara ett förhållande men sedan ändå inte ställer upp på att fullborda det?

Och vad ska man kalla det att till slut ställa ultimatum: "blir det inget sex i det här äktenskapet så avgår jag"? Är det trohet mot förhållandet som idé eller är det utpressning? Och vad ska man kalla den som tycker att ett rimligt förhållande inkluderar sex, med den egna partnern, men ändå inte ställer saken på sin spets?

Och så är det dags för en tonartshöjning i detta blogginlägg: handlar otrohet alltid om sex? Är det otrohet att diskutera livets väsentligheter med någon annan än den partner man lovat att dela livet med i vått och torrt? Är det otrohet att strimla sin partners hemligheter med någon annan? Är det otrohet att skaffa sig glädje och skratt utanför ett grått förhållande? Eller är det rent av en plikt, eftersom ingen kan kräva allt av en enda människa?

Och måste det vara en person av motsatt kön för att det ska vara otrohet?

Många frågor, förvisso. Men sommaren är lång och i det här vädret blir det ändå inga besök på stranden.

När jag var åtta år drabbades jag och min kusin av Jesus Christ Superstar-feber. Sedan dess har den musikalen varit en referenspunkt i mitt liv. Vi var som tokiga i den. Sparade alla tidningsurklipp vi kunde hitta och klistrade in dem i häften kallade "Jesus Christ Superstar-Posten". Vi lärde oss sångerna utantill på svenska och sjöng med vissa svårigheter med på engelska. Vi spelade upp hela operan och besatte alla roller själva. Och vi älskade Arne Jansson. Det var Arne Jansson som spelade Judas i den svenska versionen, på scen och på skiva. Bland sina motspelare hade han Agnetha Fältskog och Bruno Wintzell. Men det var Arne vi älskade. Vi tog reda på hans hemadress i Farsta och skrev till honom. Vi fick signerade idolkort tillbaka och var i sjunde himlen. Han var stor då, prydde baksidesbilderna i Starlet och Alexandra (så hette den väl?). Men sedan försvann han. Jag har alltid undrat vart han tog vägen. Inga träffar på google. Är det någon som vet?

Salt ber om råd angående datorer. Själv har jag liknande funderingar. Skulle så gärna vilja ha en trevlig liten bärbar dator där jag kan skriva vanliga worddokument, gå ut på internet samt spara bilder. Inga avancerade saker alltså, men hur sjutton skall man kunna veta vad man skall leta efter? Jag vet ingenting. Jag får ont i magen bara av tanken på att ge mig in i teknikdjungeln. Men datorn behöver jag. Tips emottages tacksamt även av mig. Teknikstressen sträcker sig längre än så. Min arbetsgivare har börjat med "egenrapportering". Det betyder att man själv på ett komplicerat sätt via datorn skall rapportera in till exempel obekväm arbetstid. Förr skrev man allt på ett papper och lämnade till en ekonomiansvarig. Det gick fort och snabbt och eventuella extrapengar kom när de skulle. Nu fungerar ingenting, och alla har fått mer att göra. Vad är meningen?