Översättningar
Det är väldigt svårt, och väldigt roligt med översättningar. Själv är jag vansinnigt förtjust i direktöversättningar. "Jag kände mig i alla fall inte som en hackad lever längre", står det till exempel i en av böckerna jag läser just nu. Översättningar där, trots att man inte har tillgång till originalet, vet precis vilket uttryck som ligger till grund. Är det en dålig översättning som inte tar hänsyn till idiomatiska uttryck? Eller är det en bra översättning som ger lokalkänsla och berikar språket? Är anglicismer (och för den delen gallicismer, finlandismer och alla andra liknade -ismer) enbart av ondo?
Jag hade en sagobok när jag var liten. Det stod det att “det regnade katter och hundar”. Visst, direktöversättning. Men saken var den att det verkligen började falla ner katter och hundar från himlen. Där hade översättaren inte mycket att välja på.
Ullah — 22-06-2007 @ 13:35
det går inte att säga rätt av att det ena är rätt eller fel, det beror så mkt på genre o vad syftet är med boken osv.. jag tycker nog i allmänhet det är viktigare att det flyter o att vill man säga att det öser ner så ska man hitta ett svenskt eller what ever uttryck som uttrycker det så bra som det nånsin går. däremot tycker jag oftast inte man ska översätta personnamn. håhåjaja, jag ska inte lägga ut texten, det här är liksom mitt gebit och jag kan inte sluta när jag väl börjat. (skrev uppsats om översättningen av Stackars Findus, där massor gick förlorat, även om texten var på helt okej franska- och om nyöversättningen av Utvandrarna, där översättaren gjort ett hästjobb men haft mkt bekymmer med saker som är specifikt svenska och inte låter sig översättas.)
vajlet — 22-06-2007 @ 21:27
Jag tycker det är kul med ordvrängeri. Likaså när någon hittar på ett nytt ord och manförstår precis vad som menas och ordet liksom är rätt. Naturligtvis kan jag inte komma på ett enda just nu.
Lotta — 14-07-2007 @ 15:35