I reklambranschen är vi närmast skrattretande monokroma. Likt Henry Fords T-Ford är alla färger möjliga, förutsatt att man vill ha svart. Titta på rockhängarna på valfri byrå i november om du inte tror mig.

Numera har även jag internaliserat den här klädkoden och variationen i min garderob är … begränsad (ska jag vara riktigt busig någon dag har jag dock ett dussin skjortor i olika varianter av ljusblått och randigt att välja bland!).

Första gången jag på allvar insåg svärtan i mediebranschen blev jag dock ganska fnissig. Det var när dåvarande s-påläggskalven Lars Engqvist blev chef för Filminstitutet och lade av sin politikerpyjamas (mörkblå kostym och diskret randig slips) 1994. Plötsligt satt den gamle politruken i rutan i svart polotröja och dito kavaj och räknade med att bli tagen på allvar. Han kunde lika gärna ha kommit naken.

1998 ömsade Engqvist skinn igen, när han hoppade in i regeringen och så småningom blev biträdande finansminister (ett jobb som på den tiden inte förutsatte varken hästsvans eller örhänge), iförd gängse mörk – men inte svart – kostym.

Andra bloggar om: svart, Lars Engqvist, klädkod

Så nu är det alltså dags att börja blogga på riktigt. Skönt att ha två superproffs som medbloggare!

Det är alltid mörkast innan gryningen, och jag var lätt frustrerad när jag slog ihjäl Skrivkrampsbloggen tidigare i dag. Bloggverktyget blogg.se har strulat som en uppnosig tonåring i månader nu, och när en av mina läsare tvingades lämna sin kommentar hos Salt för att över huvud taget komma fram blev jag förbannad och lade ner.

Intresseklubben kan läsa mer här.

Men Gud (eller vem det nu är) är god, och bara någon timme senare uppenbarade sig Salt och föreslog att vi skulle flytta ihop. Här. Med Ullah. Och vad gör man? Jag slog i alla fall en frivolt av glädje och accepterade på stående fot. Så det är hit hågade Skrivkrampsläsare ska söka sig för nya inlägg i fortsättningen.
 

Andra bloggar om: skrivkramp, återuppståndelse, bloggar

Käraste vänner, välkomna ska ni vara till Guldbloggen! Här huserar Salt, Ullah och Skrivkramp.

Av en slump visade det sig att Skrivkramp blev hemlös i samma veva som jag blev flyttsugen, och äntligen lyckades jag övertala Ullah att börja blogga. Tre fristående bloggare under ett och samma tak, kan det bli bättre?

Jag hoppas alla ska trivas här, bloggare som läsare.

Mycket nöje!

PS: Eftersom det är en ny blogg kan mycket komma att förändras i början.